إِلَّا ٱلَّذِينَ يَصِلُونَ إِلَىٰ قَوۡمِۭ بَيۡنَكُمۡ وَبَيۡنَهُم مِّيثَٰقٌ أَوۡ جَآءُوكُمۡ حَصِرَتۡ صُدُورُهُمۡ أَن يُقَٰتِلُوكُمۡ أَوۡ يُقَٰتِلُواْ قَوۡمَهُمۡۚ وَلَوۡ شَآءَ ٱللَّهُ لَسَلَّطَهُمۡ عَلَيۡكُمۡ فَلَقَٰتَلُوكُمۡۚ فَإِنِ ٱعۡتَزَلُوكُمۡ فَلَمۡ يُقَٰتِلُوكُمۡ وَأَلۡقَوۡاْ إِلَيۡكُمُ ٱلسَّلَمَ فَمَا جَعَلَ ٱللَّهُ لَكُمۡ عَلَيۡهِمۡ سَبِيلٗا٩٠
med undantag af dem, hvilka slutit sig till ett folk, med hvilket I hafven ingått förbund, eller dem, som komma till Eder med beklämda hjertan, så att de ej kunna bekriga Eder eller sitt folk. Om Gud hade velat, så hade Han gifvit dem makt öfver Eder, och då skulle de hafva anfallit Eder med krig. Men upphöra de att bekriga Eder och erbjuda Eder fred, så har Gud ej tillstadt Eder att angripa dem.
Annat än sådana, som sluta sig till något folk, med vilket I ingått förbund, eller som kommit till eder med hjärtat beklämt över att nödgas strida mot eder eller strida mot sitt eget folk! Om Gud ville, så kunde han giva dem makt över eder, och de skulle sannerligen strida mot eder, men om de lämna eder i fred och icke strida mot eder, utan erbjuda eder underkastelse, så skaffar Gud eder ingen utväg mot dem.
om de inte ansluter sig till en grupp som står i förbund med er eller kommer till er, bekymrade över att [tvingas] kämpa antingen mot er eller mot sitt eget folk. Men hade det varit Guds vilja kunde Han helt visst ha gett dem makt över er och då skulle de [också] ha kämpat mot er. Drar de sig tillbaka och vill undvika strid med er och erbjuder er fred, ger Gud er inte rätt att gå till angrepp mot dem.
Om icke sådane som sluta sig till ett folk med hvilka J ären i förbund, eller komma till eder, hvilkas samveten förbjuda dem både att strida mot eder och att strida mot deras eget folk. Om Gud hade behagat, visserligen skulle Han gifvit dem öfverhanden öfver eder, och säkert skulle de stridt emot eder. Men om de aflägsna sig från eder och icke strida emot eder, och de visa eder undergifvenhet, då gör icke Gud väg för eder emot dem.
med undantag för dem som anslutit sig till ett folk, med vilket ni ingått förbund, eller som kommit till er med hjärtat beklämt över att tvingas strida mot er eller mot sitt eget folk. Om Gud hade velat, skulle Han ha givit dem makt över er, och då skulle de strida mot er, men om de lämnar er i fred och inte strider mot er, utan erbjuder er fred, tillåter Gud er inte att agera mot dem.
Kommentar
Med undantag för dem som anslutit sig till ett folk, med vilket ni ingått förbund: Ni ska inte strida mot de troende som har försökt ansluta sig till Profeten ﷺ i Medina, men som hindrats av olika anledningar, och som därför har anslutit sig till ett folk som har ett avtal med Profeten ﷺ. Det finns olika åsikter om vilket folk som åsyftas i versen. Det har bland annat sagts att det var al-Aslamiyūn. När Guds Sändebud ﷺ lämnade Mecka ingick han ett avtal med Hilal ibn Uwaymir al-Aslami som innebar att Hilal varken skulle hjälpa Profeten ﷺ eller hjälpa andra mot honom, och att alla som tog sin tillflykt till Hilal skulle få beskydd. Eller som kommit till er med hjärtat beklämt över att tvingas strida mot er eller mot sitt eget folk: Det vill säga, ni ska inte heller gripa eller döda de otrogna som våndas över att behöva strida mot er eller mot sitt eget folk. Denna regel upphävdes dock senare. Om Gud hade velat, skulle Han ha givit dem makt över er, och då skulle de strida mot er: Gud skyddade er från vissa människor genom att låta dem ingå avtal med er. Deras hjärtan var beklämda över att tvingas strida mot er på grund av att de fruktade er, men om Gud hade stärkt deras hjärtan skulle de ha angripit er. [al-Razi]