وَلۡيَخۡشَ ٱلَّذِينَ لَوۡ تَرَكُواْ مِنۡ خَلۡفِهِمۡ ذُرِّيَّةٗ ضِعَٰفًا خَافُواْ عَلَيۡهِمۡ فَلۡيَتَّقُواْ ٱللَّهَ وَلۡيَقُولُواْ قَوۡلٗا سَدِيدًا٩
De som hysa farhågor för sina barn, i fall de efterlemna sådana i späd ålder, må frukta Gud och tala till de faderlöse passande ord.
Och må de, som skulle vara oroliga, ifall de själva efterlämnade späda barn, rädas och frukta Gud och tala vad rätt är!
[De som skiftar arvet] bör tänka på den oro de själva måste känna om de vid sin död efterlämnade minderåriga barn. Därför skall de frukta Gud och [till de faderlösa och de behövande] säga de rätta orden [av tröst och uppmuntran].
Och må de rädas hvilka, om de lemnade efter sig svaga afkomlingar, skulle vara bekymrade för dem: må de då frukta Gud; och må de tala ett helsosamt språk:
Och låt dem känna rädsla – de som, om de själva efterlämnade hjälplösa barn, skulle oroa sig för dem. De ska därför frukta Gud och säga det som är rätt.
Kommentar
Och låt dem känna rädsla – de som, om de själva efterlämnade hjälplösa barn, skulle oroa sig för dem: Detta syftar på människor som är hos någon som ligger för döden och som säger till honom: ”Tänk på dig själv. Dina barn är dina arvingar och kan inte hjälpa dig på något sätt. Gör något för dig själv: befria en slav, ge allmosor och ge si och så till den och den” till dess att han ger bort alla sina ägodelar. Gud uppmanar människorna att avstå från sådant tal och att i stället uppmana den som ligger för döden att tänka på sina barn och att inte testamentera bort mer än en tredjedel av sina ägodelar. De ska därför frukta Gud och säga det som är rätt: Det vill säga, de ska uppmana till rättvisa, och det är att uppmana honom att ge bort mindre än en tredjedel av det han äger och att lämna resten till sina barn. [al-Baghawi]
Det har också sagts att det är riktat till den som skriver testamente och som har föräldralösa barn i sin vårdnad. Han bör frukta Gud i fråga om de faderlösa och behandla dem som han önskar att andra ska behandla hans egna hjälplösa barn efter hans död. [al-Baydawi]