فَقَٰتِلۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ لَا تُكَلَّفُ إِلَّا نَفۡسَكَۚ وَحَرِّضِ ٱلۡمُؤۡمِنِينَۖ عَسَى ٱللَّهُ أَن يَكُفَّ بَأۡسَ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْۚ وَٱللَّهُ أَشَدُّ بَأۡسٗا وَأَشَدُّ تَنكِيلٗا٨٤
Strid du (Muhammed) för Guds saks framgång. Ingen annan än du skall dermed besväras. Men uppmuntra de troende till strid, så skall Gud kanhända hejda de otrognes häftighet. Gud har större makt än de och är väldigare att straffa.
Strid alltså för Guds sak! Du skall ej lida något tvång annat än för din egen räkning. Och uppmuntra de rättrogna! Det kan hända, att Gud avvänder deras våld, som äro otrogna; ja, Gud är strängast i att straffa och tukta.
Kämpa därför [Muhammad] för Guds sak - du svarar bara för dig själv - och ingjut lugn och dödsförakt hos de troende. Kanske hejdar Gud förnekarnas framfart; Guds slag faller hårdast och Hans straff är av exemplarisk stränghet.
Kämpa då för Guds sak, du skall ej lida något tvång, utom för din egen själ; och uppmuntra de rättrogne: det kan hända att Gud må återhålla deras krigslust som icke tro; ty Gud är väldigare i styrka och strängare i att göra exempel.
Strid därför för Guds sak! Du ansvarar inte för någon annan än dig själv. Och sporra de troende, för Gud kan mycket väl avvärja de otrognas styrka; ja, Guds styrka är större och Hans straff är strängare.
Kommentar
Strid därför för Guds sak! Du ansvarar inte för någon annan än dig själv. Och sporra de troende: Gud uppmanar här Profeten ﷺ att dra ut i strid, även om han måste göra det ensam. Därefter uppmanade Gud honom att uppmuntra de troende att dra ut tillsammans med honom till det som senare kom att kallas det mindre slaget vid Badr (Badr al-ṣughrā).(1) Profeten ﷺ ålades bara att själv gå ut i strid och att uppmana andra att göra detsamma. Om han hörsammade dessa två uppmaningar hade han också tagit ansvar för det han ålagts att göra, även om ingen annan följde med honom ut i strid. Sjuttio män drog ut tillsammans med honom, men om de inte hade följt med hade han dragit ut ensam ﷺ. För Gud kan mycket väl: Ordet ʿasā uttrycker hopp eller önskan om att något ska hända, vilket är omöjligt i fråga om Gud, den Upphöjde. När ordet används i detta och liknande sammanhang är det inte för att Gud hoppas på något, utan snarare för att Han inger hopp hos andra genom att lova att det kommer att ske. Avvärja de otrognas styrka: Han avvärjde de otrognas styrka gjorde genom att låta Abu Sufyan intala sig själv att det var bättre för dem att återvända till Mecka än att strida mot muslimerna. Detta berodde på att det hade varit torka och att de inte hade några andra förnödenheter med sig än torkade korn. Han valde därför att avstå från att strida mot Guds Sändebud ﷺ och återvända till Mecka. Ja, Guds styrka är större och Hans straff är strängare: Guds straff är strängare, eftersom det aldrig tar slut och ingen kan rädda dem från det, men också för att det drabbar både kropp och själ. [al-Razi]
- (1) Se kommentar till verserna 3:172–173, ö.a.