مَّن يُطِعِ ٱلرَّسُولَ فَقَدۡ أَطَاعَ ٱللَّهَۖ وَمَن تَوَلَّىٰ فَمَآ أَرۡسَلۡنَٰكَ عَلَيۡهِمۡ حَفِيظٗا٨٠
Den som lyder aposteln, han lyder ock Gud; viker någon ifrån dig, så hafva vi ej skickat dig till vaktare öfver dem.
Den, som lyder aposteln, lyder därmed Gud, och om någon vänder sig bort, så hava vi ej sänt dig till väktare över dem.
Den som lyder Sändebudet lyder Gud; och den som vänder honom ryggen [bör veta att] du inte är sänd att vaka över dem.
Ho som lyder aposteln, han lyder sannerligen Gud; men de som vända sig bort, öfver dem hafva vi icke sändt dig till vaktare.
Den som hörsammar Sändebudet har därmed hörsammat Gud, men över den som vänder sig bort har vi inte sänt dig som väktare.
Kommentar
Profeten ﷺ brukade säga: “Den som lyder mig har också lytt Gud, och den som älskar mig har också älskat Gud.” Detta fick några av hycklarna att invända: ”Den här mannen vill bara att vi ska ta honom till herre, precis som de kristna tog Jesus, ﷺ Marias son till herre.” Det var mot bakgrund av deras uttalande som denna vers uppenbarades. [al-Baghawi]
Den som hörsammar Sändebudet har därmed hörsammat Gud: Den som lyder Sändebudet ﷺ – för att han är ett Sändebud som förmedlar Guds anvisningar till människorna – har i själva verket lytt Gud och ingen annan, och detta är bara möjligt med Guds hjälp. Men över den som vänder sig bort har vi inte sänt dig som väktare: Ingen kan vägleda den som har vilseletts och förblindats av Gud. [al-Razi]