أَلَمۡ تَرَ إِلَى ٱلَّذِينَ قِيلَ لَهُمۡ كُفُّوٓاْ أَيۡدِيَكُمۡ وَأَقِيمُواْ ٱلصَّلَوٰةَ وَءَاتُواْ ٱلزَّكَوٰةَ فَلَمَّا كُتِبَ عَلَيۡهِمُ ٱلۡقِتَالُ إِذَا فَرِيقٞ مِّنۡهُمۡ يَخۡشَوۡنَ ٱلنَّاسَ كَخَشۡيَةِ ٱللَّهِ أَوۡ أَشَدَّ خَشۡيَةٗۚ وَقَالُواْ رَبَّنَا لِمَ كَتَبۡتَ عَلَيۡنَا ٱلۡقِتَالَ لَوۡلَآ أَخَّرۡتَنَآ إِلَىٰٓ أَجَلٖ قَرِيبٖۗ قُلۡ مَتَٰعُ ٱلدُّنۡيَا قَلِيلٞ وَٱلۡأٓخِرَةُ خَيۡرٞ لِّمَنِ ٱتَّقَىٰ وَلَا تُظۡلَمُونَ فَتِيلًا٧٧
Har du ej gifvit akt på dem, åt hvilka man sade: "afhållen Eder ifrån striden med de otrogne, men fullgören gudstjensten och gifven almosan." När striden sedan ålägges dem såsom en pligt, så frukta somlige af dem menniskorna (fienderna), så som de frukta Gud eller ännu mera, och säga: "hvarföre har du, o Herre! bjudit oss kriget och icke gifvit oss uppskof för någon tid." Säg: "detta lifvets njutning är af kort varaktighet, och det eviga lifvet är af högsta värde för dem, som frukta Gud. Der skolen I icke alls förorättas"
Har du ej givit akt på dem, till vilka man sade: »Hållen edra händer tillbaka, förrätten bönen och given allmosan!« Och när det blev dem föreskrivet att strida, då var en del av dem lika rädd för människorna som för Gud eller ännu mera och sade: »Herre, varför har du föreskrivit oss att strida? Varför har du ej givit oss anstånd en kort tid?« Säg: »Detta livets vinning är ringa, men det tillkommande livet är bättre för den, som fruktar Gud. I skolen ej lida den ringaste orätt.
HAR DU inte sett hur de som blivit tillsagda: "Upphör med ert våld, förrätta bönen och erlägg allmoseskatten", [beter sig] när de får befallning att kämpa? Några av dem visar sådan fruktan för människorna som skall visas Gud - ja, större fruktan - och de säger: "Herre! Varför har Du befallt oss att kämpa? Ge oss ett kort uppskov!" Säg: "Livets fröjder är få; evigheten har mer att bjuda den som fruktar Gud och [ingen] skall få lida ens den orätt som ryms på en tråd.
Har du icke gifvit akt på dem till hvilka det sades: afhåller edra händer från strid, och förrätter bönen, och gifver de föreskrifna almosorna? Men då striden vardt dem anbefalld, se, en del af dem fruktade menniskorna liksom de borde fruktat Gud, eller med en starkare fruktan; och de sade: o, Herre! hvarföre anbefaller Du oss striden, hvarföre gifver Du oss icke anstånd intill en tid nära förhanden. Säg: verldens njutning är obetydlig, men det tillkommande lifvet är bättre för den som fruktar Gud; och J skolen ej lida orätt för ett hårstrå.
Har du inte beaktat dem, till vilka man sade: »Håll tillbaka era händer, förrätta bönen och ge allmosan!« Men när det föreskrevs dem att strida, då greps en del av dem av fruktan för människorna, lika stark som deras fruktan för Gud, eller ännu starkare, och sade: »Herre, varför har Du föreskrivit oss att strida? Om Du ändå hade givit oss anstånd en kort tid!« Säg: »Det jordiska livets njutningar är kortvariga, och det tillkommande livet är bättre för den som fruktar Gud, och ni kommer inte att lida ens en hårsmån av orätt.
Kommentar
Det har berättats att Abd al-Rahman ibn Awf och några av hans följeslagare gick till Profeten ﷺ i Mecka och sade: ”Guds profet, vi levde i ära när vi var månggudadyrkare, men när vi antog tron blev vi förödmjukade.” Han sade: ”Jag har beordrats att vara överseende och ni ska därför inte strida mot människorna.” Senare, när Gud, den Upphöjde, tog Profeten ﷺ till Medina och beordrade honom att strida, ville några av dem avstå, varpå denna vers uppenbarades. Herre, varför har Du föreskrivit oss att strida? Om Du ändå hade givit oss anstånd en kort tid!: Det vill säga, varför har Du ålagt oss att strida nu i stället för att ålägga andra människor att strida efter vår död? Det är oerhört långsökt att anta att ett sådant uttalande skulle komma från en följeslagare som är medveten om att tiden för döden redan har fastställts och att försörjningen redan har fördelats. Följeslagarna hörde och lydde Guds påbud och förstod att det tillkommande livet är bättre än detta liv. Allt detta är uppenbart för den som känner till deras levnadsbeskrivningar, må Gud vara nöjd med dem. Den som avses i versen kan däremot vara någon vars tro ännu inte hade förankrats i hjärtat eller vars hjärta ännu inte helt hade öppnat sig för islam. De troende är olika: en del av dem är fullkomliga medan andra är ofullkomliga. Det är den senare kategorin som ryggar tillbaka från vad de ålagts att göra, särskilt om det innebär svårigheter och besvär för dem själva. Det jordiska livets njutningar är kortvariga: Profeten ﷺ har sagt: ”Förhållandet mellan mig och det jordiska livet kan liknas vid en ryttare som lägger sig för att sova under ett träd och som därefter ger sig iväg och lämnar det bakom sig.” [al-Qurtubi]