فَلَا وَرَبِّكَ لَا يُؤۡمِنُونَ حَتَّىٰ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيۡنَهُمۡ ثُمَّ لَا يَجِدُواْ فِيٓ أَنفُسِهِمۡ حَرَجٗا مِّمَّا قَضَيۡتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسۡلِيمٗا٦٥
Nej! vid din Herre! de skola icke tro, såvida de icke taga dig till skiljedomare vid sina tvister. Sedan skola de ej inom sig känna någon ängslan öfver ditt utslag, utan obetingadt rätta sig derefter.
Nej, vid din Herre, de tro icke, förrän de få taga dig till skiljedomare angående sådant, som är föremål för tvist ibland dem, och så icke finna något tvivel i sitt inre angående det utslag du fällt, utan undergivet underkasta sig.
Nej, vid din Herre! De är inte [sanna] troende förrän de sätter dig [Muhammad] som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.
Men icke, vid din Herra, icke skola de tro, tills de göra dig till domare i det hvarom de tvista emellan sig, och sedan icke finna tvifvel i sina själar i fråga om det som du dömt, utan underkasta sig det med undergifvenhet.
Nej, vid din Herre, de tror inte, förrän de tar dig till skiljedomare i alla sina tvister, och därefter inte finner något motstånd i sitt inre mot dina beslut, utan underkastar sig dem helt och fullt.
Kommentar
Nej, vid din Herre, de tror inte, förrän de tar dig till skiljedomare i alla sina tvister: Gud avlägger här en ed vid Sig Själv för att betona att ingen är troende förrän han utser Profeten ﷺ till skiljedomare i alla sina angelägenheter. Det Profeten ﷺ beslutar är sanningen och måste hörsammas, i det yttre såväl som i det inre. Och därefter inte finner något motstånd i sitt inre mot dina beslut, utan underkastar sig dem helt och fullt: När de utser dig till skiljedomare lyder de dig i sina hjärtan, utan att känna missnöje över ditt beslut. De underkastar sig ditt beslut i det inre såväl som i det yttre, och accepterar det helt och fullt utan motstånd eller invändningar, såsom det har sagts i en hadith: ”Vid Honom som håller mitt liv i Sin hand, ingen av er är sant troende förrän hans begär ligger i linje med det jag kommit med.”
Det har berättats att Zubayr hade en dispyt med en av hjälparna gällande en kanal i al-Ḥarra. Profeten ﷺ sade: ”Zubayr, vattna [din trädgård] och släpp sedan fram vattnet till din granne.” ”Guds Sändebud”, frågade hjälparen, ”är det för att han är din kusin?”. Guds Sändebuds ﷺ ansikte ändrade färg [av vrede] och han sade: ”Zubayr, vattna [din trädgård] och däm sedan upp vattnet till dess att det når fram till murarna [i din trädgård]. Därefter kan du släppa fram vattnet till din granne.” Till en början erbjöd Profeten ﷺ dem en lösning som underlättade för dem båda, men när hjälparen förargade Profeten ﷺ gav han Zubayr hans fulla rätt. Zubayr sade: ”Jag tror att versen uppenbarades i samband med detta.” [Ibn Kathir]