فَكَيۡفَ إِذَآ أَصَٰبَتۡهُم مُّصِيبَةُۢ بِمَا قَدَّمَتۡ أَيۡدِيهِمۡ ثُمَّ جَآءُوكَ يَحۡلِفُونَ بِٱللَّهِ إِنۡ أَرَدۡنَآ إِلَّآ إِحۡسَٰنٗا وَتَوۡفِيقًا٦٢
Huru skola de vara till mods, då någon ofärd drabbar dem för deras gerningar? Då skola de komma till dig och svärja: "vi åsyftade endast godt och förlikning."
Men huru går det, då någon hemsökelse hemsöker dem för deras händers verk? Då komma de till dig svärjande vid Gud: »Vi önskade ingenting annat än att göra väl och ställa till rätta.«
Och om de drabbas av en motgång på grund av sina [egna] handlingar, kommer de till dig och försäkrar vid Gud: "Vi ville bara göra gott och jämka samman [olika åsikter]".
Men huru är förhållandet då ett ofall träffar dem för det som deras händer hafva förutsändt? Då komma de till dig svärjande vid Gud, sägande: vi önskade ju blott att göra godt och stifta fred.
Men hur ska det gå, när de drabbas av olycka på grund av vad deras egna händer sänt framför dem, och de sedan kommer till dig och svär vid Gud: »Vi ville inget annat än att göra väl och åstadkomma försoning.«
Kommentar
Men hur ska det gå, när de drabbas av olycka på grund av vad deras egna händer sänt framför dem: Denna fråga kan förstås som ett parentetiskt inskott mellan det som står före och det som kommer efter. Texten kan då läsas som följer: Och när man säger till dem: »Kom till det som Gud har uppenbarat, och till Sändebudet!« ser du hur hycklarna helt och hållet vänder sig bort från dig – men hur ska det gå, när de drabbas av olycka på grund av vad deras händer sänt framför dem? – och sedan kommer de till dig och svär vid Gud: »Vi ville inget annat än att göra väl och åstadkomma försoning.« [al-Razi & al-Baghawi]
Men hur ska det gå, när de drabbas av olycka på grund av vad deras händer sänt framför dem: Hur ska det gå för dem när de drabbas av olycka på grund av sina synder och ödet tvingar dem att komma till dig för att söka hjälp? Och de sedan kommer till dig och svär vid Gud: »Vi ville inget annat än att göra väl och åstadkomma försoning.« De ber dig om ursäkt och svär vid Gud att de endast utsett de andra till skiljedomare av finkänslighet och för att smickra dem, och inte för att de trodde att det var rätt att göra så. [Ibn Kathir]
Men hur ska det gå, när de drabbas av olycka på grund av vad deras egna händer sänt framför dem, och de sedan kommer till dig och svär vid Gud: »Vi ville inget annat än att göra väl och åstadkomma försoning.«: Den ödmjukhet, som visas upp i stunder av nöd av den som inte är uppriktig, är inte beständig och bör därför inte beaktas. Den består nämligen bara till dess att motgången är över. Den värsta olyckan är att du är likgiltig inför dina tillkortakommanden. Till olyckorna hör också att du slösar bort din tid på sådant som inte gagnar dig. [al-Qushayri]
Men hur ska det gå, när de drabbas av olycka på grund av vad deras egna händer sänt framför dem: Den värsta olyckan är att vara sysselsatt med något annat än Gud, och den största vinsten är att vara upptagen med Gud, den Upphöjde. Det har också sagts att olyckor är av många slag och att den värsta av dem är att kasta bort sin tid på meningslösa saker. [al-Sulami]