وَٱبۡتَلُواْ ٱلۡيَتَٰمَىٰ حَتَّىٰٓ إِذَا بَلَغُواْ ٱلنِّكَاحَ فَإِنۡ ءَانَسۡتُم مِّنۡهُمۡ رُشۡدٗا فَٱدۡفَعُوٓاْ إِلَيۡهِمۡ أَمۡوَٰلَهُمۡۖ وَلَا تَأۡكُلُوهَآ إِسۡرَافٗا وَبِدَارًا أَن يَكۡبَرُواْۚ وَمَن كَانَ غَنِيّٗا فَلۡيَسۡتَعۡفِفۡۖ وَمَن كَانَ فَقِيرٗا فَلۡيَأۡكُلۡ بِٱلۡمَعۡرُوفِۚ فَإِذَا دَفَعۡتُمۡ إِلَيۡهِمۡ أَمۡوَٰلَهُمۡ فَأَشۡهِدُواْ عَلَيۡهِمۡۚ وَكَفَىٰ بِٱللَّهِ حَسِيبٗا٦
Pröfven de faderlöses sinnelag, till dess att de uppnå manbar ålder. Om I då hos dem förmärken sundt förstånd, så öfverlemnen åt dem deras egendom. I mågen icke ödelägga den i slöseri, ej heller skynda att förtära den, innan de varda myndige. Den som är rik, han afhålle sig (ifrån att använda för sin räkning myndlingarnes egendom). Den fattige åter begagne den enligt billighetens fordringar. När I öfverlåten åt dem deras egendom, så tagen vittnen derpå. Gud kan nog beräkna.
Och pröven de faderlösa, tills de uppnå manbar ålder, och om I då finnen dem äga ett stadgat omdöme, så överlämnen deras ägodelar åt dem själva och förtären dem icke i lättsinne och hast, innan de bliva fullvuxna! Den, som är rik, ålägge sig avhållsamhet, och den, som är behövande, förtäre därav enligt vad tillbörligt är. Då I överlämnen deras ägodelar åt dem, så tagen vittnen därpå! Gud är en rannsakare, som räcker till.
Och sätt de faderlösa [som ni har i er vård] på prov fram till dess de når giftasvuxen ålder, och om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras egendom till dem; slösa inte bort den innan de vuxit upp. Den förmögne skall inte röra [sådan egendom], men den fattige får [i mån av behov] dra fördel av den med måtta. Och när ni överlämnar deras egendom till dem, gör detta i närvaro av vittnen; men Gud håller bäst räkning på allt.
Och pröfver de faderlöse intill dess de uppnå åldern för ägtenskapet, och om J märken hos dem stadgadt handlingssätt, öfverlemner då till dem deras egendom, och förtärer den icke i slöseri och med hast, ty de blifva store. Och ho som är rik, han afhålle sig från myndlingens egendom; men ho som är fattig, han må förtära deraf, enligt hvad som är billigt. Och när J öfverlemnen till dem deras egendom, tillkaller då vittnen inför dem: och Gud är tillräcklig att uppskatta edra verk.
Och sätt de faderlösa på prov, till dess att de uppnår giftasvuxen ålder, och om ni då finner dem äga ett gott omdöme, ska ni överlämna deras ägodelar till dem. Förtär dem inte slösaktigt och i hast, innan de blivit fullvuxna. Den som är rik bör vara avhållsam, och den som är behövande kan ta så mycket som är tillbörligt. När ni överlämnar deras ägodelar till dem, ska ni göra det inför vittnen. Gud är tillräcklig som rannsakare.
Kommentar
Sätt de faderlösa på prov: Innan de uppnår giftasvuxen ålder genom att se hur de förhåller sig till religionen och pengar när ni låter dem planera ett köp. Till dess att de uppnår giftasvuxen ålder: När de kommer in i puberteten eller fyller femton år enligt vår åsikt,(1) men Abu Hanifa, må Gud visa honom barmhärtighet, ansåg att gränsen går vid arton år. [al-Baydawi]
Förtär dem inte slösaktigt och i hast, innan de blivit fullvuxna: Förmyndarna förbjuds här att göra två saker: att slösa bort den faderlöses egendom, det vill säga, att använda mer av den än vad som normalt behövs, och att skynda sig att använda deras egendom när det inte finns ett behov, genom att till exempel skynda sig att använda den innan den faderlöse når vuxen ålder och egendomen måste lämnas över till honom. Den som är rik bör vara avhållsam, och den som är behövande kan ta så mycket som är tillbörligt: Om förmyndaren är rik ska han inte ta något av den faderlöses egendom, eftersom det är en plikt att försörja den faderlöse, men om han är fattig och inte har något arbete kan han använda en del av den faderlöses ägodelar för att försörja sig, förutsatt att han bara tar så mycket som krävs för att täcka de grundläggande behoven. När ni överlämnar deras ägodelar till dem, ska ni göra det inför vittnen: Så att det inte uppstår några meningsskiljaktigheter vid ett senare tillfälle. [Muhammed Shafi]
- (1) Det vill säga i shafiʿi-skolan, ö.a.