أَمۡ لَهُمۡ نَصِيبٞ مِّنَ ٱلۡمُلۡكِ فَإِذٗا لَّا يُؤۡتُونَ ٱلنَّاسَ نَقِيرًا٥٣
Skola de väl hafva del i Guds nåderike? De skola då ej gifva åt menniskorna så mycket som ett ärr i en dadelkärna.
Kunna de väl få någon andel i riket? Då skulle de ej giva människorna det ringaste.
Har de kanske del i [Guds] herravälde? Om så vore, skulle de ändå inte ge [andra] människor ens vad som [kunde fylla] skåran i en dadelkärna.
Kunna de få andel i riket, då de icke gifva andra menniskor det ringaste?
Har de kanske någon andel av herraväldet? Då skulle de inte ge människorna ens en smula.
Kommentar
Har de kanske någon andel av herraväldet: Detta är en retorisk fråga som syftar till att fastställa motsatsen – att de inte har någon del av herraväldet. Då skulle de inte ge människorna ens en smula: Om de hade haft någon andel av herraväldet och makten skulle de i vilket fall som helst inte ge det minsta lilla till andra – inte ens så mycket som ryms i dadelkärnans skåra – och särskilt inte till Profeten ﷺ. [Ibn Kathir]
I denna och i efterföljande vers beskriver Gud ytterligare två av deras egenskaper: snålhet och avund. Snålhet är att inte ge av det man själv har fått från Gud, och avund är att önska att Gud inte ska ge någon av Sina gåvor till andra. Den snåle och den avundsamme förenas av att de vill hindra gåvor från att nå andra, men de skiljer sig åt i det att den snåle vill undanhålla sina egna gåvor från andra, medan den avundsamme vill hindra Guds gåvor från att nå fram till andra. [al-Razi]
Den som är girig till sin natur blir inte generösare av sin rikedom, utan snarare mer beklämd över andras välgång. Om någon dricker en droppe vatten uppfattar han det som att någon dricker av hans livskälla. [al-Qushayri]