أَلَمۡ تَرَ إِلَى ٱلَّذِينَ يُزَكُّونَ أَنفُسَهُمۚ بَلِ ٱللَّهُ يُزَكِّي مَن يَشَآءُ وَلَا يُظۡلَمُونَ فَتِيلًا٤٩
Har du ej gifvit akt på dem, som göra sig sjelfve rättfärdige? Nej! det är Gud som rättfärdiggör hvem Han vill. De skola icke alls lida någon orätt vid domen.
Har du ej givit akt på dem, som förklara sig själva rättfärdiga? Jo, Gud rättfärdigar vem han vill, och de skola ej lida en hårsmån orätt.
Har du inte lagt märke till dem som [påstår att de] är rena? Men Gud [ensam] skänker renhet, [skänker den] åt den Han vill; men [ingen] skall få lida ens så mycken orätt som ryms på en tråd.
Har du icke bemärkt dem som rättfärdiga sig sjelfva? Men Gud rättfärdigar hvem Han behagar; och de skola ej lida orätt för ett hårstrå.
Har du inte beaktat dem som påstår sig vara rena? Nej, Gud renar vem Han vill, och de ska inte lida ens en hårsmån av orätt.
Kommentar
Har du inte beaktat dem som påstår sig vara rena: När Gud hade uppenbarat: Gud förlåter inte att man sätter något vid Hans sida [K. 4:48] sade judarna: ”Vi är inte månggudadyrkare. Vi har blivit utvalda av Gud.” Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har berättat att några av judarna gick till Guds Sändebud ﷺ tillsammans med sina barn och frågade: ”Muhammed, har dessa barn gjort sig skyldiga till synd?” ”Nej”, svarade han, varpå de sade: ”Vid Gud, vi är precis som de. Det vi gör under natten blir förlåtet under dagen, och det vi gör under dagen blir förlåtet under natten.” De påstod sig vara rena, och Gud nämner därför att människornas påståenden om vem som är ren är irrelevanta, och att det bara är Guds vittnesmål som betyder något. Påstår sig vara rena: Ordet tazkiya syftar här på människor som lovordar sig själva och hävdar att de är rättfärdiga, och det inkluderar även människor som påstår att andra är rena, men renhet är knutet till gudsfruktan, som är ett av hjärtats karaktärsdrag, och av denna anledning är det bara Gud som kan säga om en människa är ren eller inte. Hårsmån: Det har sagts att fatīl är den lilla fibertråden som finns i dadelkärnans skåra, men även att det är smutsen som framträder när man gnuggar fingrarna mot varandra. [al-Razi]
Har du inte beaktat dem som påstår sig vara rena: Det har också sagts att versen handlar om människor som lovordar sig själva och säger sig vara rättfärdiga. Abu Bakra(1), må Gud vara nöjd med honom, har berättat att en man nämndes i Profetens ﷺ närvaro och att en annan man då lovordade honom. Profeten ﷺ sade: “Ve dig! Du har skurit halsen av din vän.” Han upprepade detta flera gånger, och sade sedan: “Om någon av er ser sig tvungen att lovorda någon ska han säga: ’Jag tror att han är sådan’, förutsatt att han [verkligen] anser att han är sådan. Gud är hans rannsakare och ingen ska påstås vara ren inför Gud.” Umar ibn al-Khattab, må Gud vara nöjd med honom, har sagt: ”Den som säger ’Jag är troende’ är otrogen, den som säger ’Jag är lärd’ är okunnig och den som säger ’Jag kommer till Paradiset’ kommer till Elden.” Gud renar vem Han vill: Det är bara Gud som känner till vem som är ren. [Ibn Kathir]
Har du inte beaktat dem som påstår sig vara rena: Den som förlitar sig på vad andra säger om hans renhet, eller som njuter av att bli väl mottagen av andra, hör till dem som påstår sig vara rena. Att bejaka den lägre själen är den mest ogenomträngliga av slöjor. Den som inbillar sig att han renar sig själv genom sina ansträngningar – genom sina adhkār, sin kamp för att tjäna Gud, sina rörelser och sina stunder av stillhet – har omslutits med sin egen okunnighets slöja. [al-Qushayri]
Har du inte beaktat dem som påstår sig vara rena: Den lägre själens brister är nästan lika stora som Gud är fullkomlig, och en tjänare bör därför inte påstå sig vara ren, även om han gjort allt för att rena den. Han ska inte heller vara tillfreds med sin lägre själ, även om han utför många goda handlingar. Abu Sulayman al-Darani har sagt: ”Jag har misstrott min lägre själ de senaste fyrtio åren.” I al-Hikam skriver Ibn Ata’illah: ”Roten till varje synd, glömska och begär är att vara tillfreds med sig själv, och roten till varje lydnadshandling, vaksamhet och avhållsamhet är att inte vara tillfreds med sig själv. Att slå följe med en okunnig man som inte är tillfreds med sig själv är bättre än att umgås med en lärd man som är tillfreds med sig själv.” [Ibn Ajiba]
- (1) Inte att förväxla med Abu Bakr, må Gud vara nöjd med dem alla, ö.a.