وَمَاذَا عَلَيۡهِمۡ لَوۡ ءَامَنُواْ بِٱللَّهِ وَٱلۡيَوۡمِ ٱلۡأٓخِرِ وَأَنفَقُواْ مِمَّا رَزَقَهُمُ ٱللَّهُۚ وَكَانَ ٱللَّهُ بِهِمۡ عَلِيمًا٣٩
Hvad ondt skulle de väl hafva haft deraf, att de hade trott på Gud och på den yttersta dagen och användt för Guds skull något af det, som Gud har tilldelat dem? Gud känner dem.
Vad kunde det väl hava skadat dem, om de trott på Gud och den yttersta dagen och delat med sig av vad Gud beskärt dem? Men Gud känner dem.
Vad skulle de förlora på att tro på Gud och den Yttersta dagen och ge [till de behövande utan baktankar] av det som Gud har gett dem för deras försörjning? Gud känner dem väl.
Hvad kunde väl hända dem om de trodde på Gud och dem yttersta dagen, och delade med sig af det hvarmed Gud försörjt dem? Men Gud känner dem!
Vad kunde det ha skadat dem, om de trott på Gud och den Yttersta dagen och delat med sig av vad Gud givit dem? Ja, Gud har kunskap om dem.
Kommentar
Vad kunde det ha skadat dem: Detta är en förebråelse i form av en fråga. Vilka negativa konsekvenser skulle det ha fått för dem om de bara hade trott på Gud och givit av sina ägodelar? Versen antyder också att den som uppmanas att göra något som inte är skadligt för honom själv, bör göra det för säkerhets skull. Hur förhåller det sig då när det han uppmanas att göra dessutom är gagneligt för honom? [al-Baydawi]