وَٱلَّذِينَ يُنفِقُونَ أَمۡوَٰلَهُمۡ رِئَآءَ ٱلنَّاسِ وَلَا يُؤۡمِنُونَ بِٱللَّهِ وَلَا بِٱلۡيَوۡمِ ٱلۡأٓخِرِۗ وَمَن يَكُنِ ٱلشَّيۡطَٰنُ لَهُۥ قَرِينٗا فَسَآءَ قَرِينٗا٣٨
och åt dem, som utgifva sine egodelar, så att menniskorna skola se det, och som icke tro på Gud och på den yttersta dagen. Men den som har Satan till bundsförvandt, han har en dålig bundsförvandt.
Och som giva bort sina ägodelar för att väcka uppseende bland människorna och ej tro på Gud och den yttersta dagen. Den, som har Satan till vän, har en förfärlig vän.
[Inte heller älskar Han] dem som ger av sin rikedom så att människor ser [och berömmer deras frikostighet] och som inte tror på Gud eller den Yttersta dagen. Och den som har valt Djävulen till sin förtrogne har verkligen fått en usel förtrogen.
Och hvilka dela med sig af sina ägodelar för syns skull, och ej tro på Gud och den yttersta dagen, och ho som har satan till vän, hvilken bedröflig vän!
och som ger bort sina ägodelar för att väcka uppseende bland människorna och inte tror på Gud och den Yttersta dagen. Ja, den som har Satan till vän har i sanning tagit sig en usel vän!
Kommentar
Först uppmanade Gud, den Upphöjde, människan att vara god mot de behövande (vers 36), sedan förklarade Han att de som inte ger är av två slag: de som inte ger något över huvud taget (vers 37), och de som ger av sina ägodelar, men inte för att hörsamma Gud utan för att uppmärksammas av andra människor så att de ska tala gott om dem.(1) [al-Razi]
För att väcka uppseende bland människorna: I en längre hadith nämns en man som har fått pengar och alla sorters rikedomar av Gud: ”Han förs fram och Gud påminner honom om de gåvor Han har givit honom. Mannen känns vid dem och Gud frågar: ‘Vad har du gjort med dessa gåvor?’ och mannen svarar: ‘För Din skull har jag givit pengar till alla ändamål som behagar Dig.’ Gud säger då: ‘Du ljuger! Du gav bort pengar för att man skulle säga att du var generös, och det har man gjort.’ Därefter ljuder en befallning och mannen släpas på ansiktet fram till Elden och kastas ned i den.” [Ibn Kathir]
- (1) De ger i det yttre, men eftersom deras allmosor inte godtas av Gud är det som om att de inte har givit något, ö.a.