۞وَٱعۡبُدُواْ ٱللَّهَ وَلَا تُشۡرِكُواْ بِهِۦ شَيۡـٔٗاۖ وَبِٱلۡوَٰلِدَيۡنِ إِحۡسَٰنٗا وَبِذِي ٱلۡقُرۡبَىٰ وَٱلۡيَتَٰمَىٰ وَٱلۡمَسَٰكِينِ وَٱلۡجَارِ ذِي ٱلۡقُرۡبَىٰ وَٱلۡجَارِ ٱلۡجُنُبِ وَٱلصَّاحِبِ بِٱلۡجَنۢبِ وَٱبۡنِ ٱلسَّبِيلِ وَمَا مَلَكَتۡ أَيۡمَٰنُكُمۡۗ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُحِبُّ مَن كَانَ مُخۡتَالٗا فَخُورًا٣٦

Dyrka Gud: Gör det Han ålagt er och undvik det Han förbjudit er, i det yttre såväl som i det inre. Sätt inget vid Hans sida: Det här är en uppmaning till att vara uppriktig i dyrkandet av Gud. Den som sätter någon vid Guds sida är nämligen inte uppriktig utan en månggudadyrkare. Behandla era föräldrar väl: Gud har i flera verser betonat att man ska vara god mot sina föräldrar, och detta har kopplats samman med uppmaningen att dyrka Honom. Denna koppling visar tydligt att det är en religiös plikt att visa dem lydnad och att behandla dem väl. En man utvandrade från Jemen till Guds Sändebud ﷺ och bad om tillåtelse att strida för Guds sak. Profeten ﷺ frågade: ”Har du någon anhörig i Jemen?”, ”Mina föräldrar”, svarade han. Profeten ﷺ frågade: ”Har de givit dig tillåtelse?” och mannen svarade nekande, varpå Profeten ﷺ sade: ”Återvänd till dina föräldrar och be om deras tillåtelse. Om de ger dig sitt godkännande kan du strida, annars ska du lyda dem.” Att vara god mot föräldrarna innefattar att passa upp på dem, att tillgodose deras behov, att försörja dem i den mån man kan och att inte höja rösten mot dem eller tala till dem i hårda ordalag. Så också era närmaste anhöriga: Detta är en uppmaning till att upprätthålla familjebanden med andra familjemedlemmar. De faderlösa: De förtjänar särskild omsorg, eftersom de är unga och saknar försörjare. Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har sagt: ”Man bör vara mild mot dem, uppfostra dem och stryka deras huvud med handen.” Om man har givits förmyndarskap över ett faderlöst barn ska man göra sitt yttersta för att skydda deras egendom. [al-Razi]

De faderlösa: Guds Sändebud ﷺ sade: “Jag och den som försörjer en faderlös kommer att vara som dessa två i Paradiset”, och han höll upp pekfingret och långfingret och lämnade ett litet mellanrum mellan dem. [al-Baghawi]

De fattiga: De som saknar tillräckliga medel men har möjlighet att be om hjälp. De nämns efter de faderlösa, eftersom de är vuxna och inte är hjälplösa i samma utsträckning. Att behandla den fattige väl innebär att antingen hjälpa dem eller avvisa dem på ett vänligt sätt. Nära grannar, och avlägsna grannar: Det har sagts att nära grannar syftar på dem som bor i vår omedelbara närhet, och att avlägsna grannar syftar på dem som bor längre bort. Profeten ﷺ har sagt: ”Den vars granne inte känner sig trygg från hans ondska kommer inte att stiga in i Paradiset.” Grannskapet omfattar fyrtio hus, och al-Zuhri brukade säga: ”Fyrtio hus åt höger, fyrtio åt vänster, fyrtio framåt och fyrtio bakåt.” Abu Hurayra, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Guds Sändebud, en kvinna fastar under dagen och tillbringar natten i bön, men hon säger saker som sårar hennes grannar.” Han svarade: ”Det finns inget gott i henne. Hon har sin plats i Elden.” Det har också sagts att orden nära grannar syftar på besläktade grannar och avlägsna grannar på grannar som inte är släkt. [al-Razi]

Nära grannar: Aisha, må Gud vara nöjd med henne, sade: ”Guds Sändebud, jag har två grannar, vem av dem ska jag ge en gåva?” ”Den vars dörr är närmast din”, svarade han. [al-Baghawi]

Vännen vid er sida: Det är den som bokstavligen finns vid din sida, och detta inkluderar din reskamrat, din närmsta granne, din medstudent eller arbetskamrat och den som sitter bredvid dig i moskén. Den vägfarande: Detta syftar på den som är på resande fot och inte kan återvända hem. Det har också sagts att det är gäster som åsyftas. Och de slavar, över vilka ni råder: Att visa godhet mot slavar är en av de bästa gärningarna inför Gud. Profeten ﷺ har sagt: ”Den som köper en slav och sedan upptäcker att slavens personlighet inte är förenlig med hans egen, ska sälja honom och köpa en annan till dess att han finner någon som har en personlighet som är förenlig med hans egen. Människorna har nämligen olika personligheter och ni ska inte straffa Guds tjänare.” Det har också berättats att Profetens ﷺ sista ord var: ”[Håll fast vid] bönen och [frukta Gud i fråga om] de slavar över vilka ni råder!” [al-Razi]

Abu Masud al-Badri, må Gud vara nöjd med honom, sade: “Jag var i färd med att piska en av mina slavar när jag hörde en röst bakom mig säga: ‘Abu Masud, du ska veta’, men vreden hindrade mig från att förstå vad som sades. När han kom närmare såg jag att det var Guds Sändebud ﷺ, och han sade: ‘Abu Masud, du ska veta att Guds makt över dig är större än din makt över denna slav.’ Jag sade då: ’Jag ska aldrig någonsin slå en slav igen.’” I en annan version står det: “Jag sade: ‘Guds Sändebud, han är fri för Guds, den Upphöjdes, skull.’ Han sade: ‘Hade du inte frigett honom skulle Elden ha bränt dig’ eller ‘skulle Elden ha rört vid dig’”. [Muslim]

Suwayd ibn Muqarrin, må Gud vara nöjd med honom, sade: “Jag var ett av sju syskon och vi hade bara en tjänarinna. Den yngste av oss slog henne med öppen hand och Guds Sändebud ﷺ beordrade oss att frige henne.” [Muslim]

al-Marur ibn Suwayd sade att han såg Abu Dharr, må Gud vara nöjd med honom, klädd i en mantel och att hans slav hade en liknande mantel. Han frågade hur detta kom sig, och Abu Dharr svarade att han under Guds Sändebuds ﷺ tid hade utväxlat förolämpningar med en man⁽¹⁾ och skymfat mannens mor. Profeten ﷺ sade då: “Du har fortfarande något av den hedniska okunnighetens tid i dig. De är era bröder och era tjänare. Gud har gjort dem till era underordnade och den som har sin broder som underordnad ska låta honom äta av det han själv äter, klä honom i de kläder han själv bär och inte ålägga honom att göra mer än han förmår. Och när ni ålägger dem att göra något ska ni hjälpa dem.” [Bukhari & Muslim]

Gud älskar inte dem som är högmodiga: Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har sagt att högmodiga här syftar på personer som betraktar sig själva som stora och viktiga och som inte beviljar andra vad de har rätt till. Skrytsamma: De som högmodigt framhåller sina egna bedrifter för andra. [al-Razi]

Gud älskar inte dem som är högmodiga: Guds Sändebud ﷺ sade: “På Uppståndelsens dag ska Gud inte se åt den som av fåfänga släpar sitt höftskynke (izār) efter sig på marken.” Guds Sändebud ﷺ sade också: “En man gick ut – iklädd en dräkt, självbelåten, välkammad och med högfärdiga steg – varpå Gud lät marken uppsluka honom. Han fortsätter att tränga ner i jordens djup fram till Uppståndelsens dag.” [al-Baghawi]

Dyrka Gud och sätt inget vid Hans sida: al-Junayd har sagt: ”Det första du tänker på när du befinner dig i nöd och behöver hjälp – det är det som är objektet för din dyrkan.” [al-Sulami]

Gud älskar inte dem som är högmodiga och skrytsamma: De högmodiga är upptagna med sig själva, medan de skrytsamma är upptagna med andra. Båda ansätts av dold månggudadyrkan (shirk khafī), och Gud älskar inte dem som sätter andra vid Hans sida. Ordet fakhūr (högmodig) kommer från bruket att täppa igen kamelstoets juver för att det ska svälla så att en eventuell köpare ska tro att det producerar mycket mjölk. På samma sätt förhåller det sig med den som anser sig ha ett högt andligt tillstånd, men vars anspråk i själva verket är falska. Sådana är de högmodiga och Gud älskar dem inte. [al-Qushayri]

1. (1) En slav, ö.a.