وَلَا تَتَمَنَّوۡاْ مَا فَضَّلَ ٱللَّهُ بِهِۦ بَعۡضَكُمۡ عَلَىٰ بَعۡضٖۚ لِّلرِّجَالِ نَصِيبٞ مِّمَّا ٱكۡتَسَبُواْۖ وَلِلنِّسَآءِ نَصِيبٞ مِّمَّا ٱكۡتَسَبۡنَۚ وَسۡـَٔلُواْ ٱللَّهَ مِن فَضۡلِهِۦٓۚ إِنَّ ٱللَّهَ كَانَ بِكُلِّ شَيۡءٍ عَلِيمٗا٣٢
Eftertrakten ej det, som Gud har gifvit den ene af Eder framför den andre (af verldsligt gods). Männerne skola hafva sin del af det, som de hafva förtjenat, och qvinnorna sin del af det, som de hafva förtjenat. Bedjen Gud att I fån af Hans öfverflöd. — Gud vet allt.
Trakten ej efter sådant, vari Gud giver eder företräde framför varandra! Männen skola hava sin del av vad de förvärvat och kvinnorna sin del av vad de förvärvat; bedjen Gud om hans ynnest! Gud är förvisso allvetande.
Kasta alltså inte begärliga blickar på det som Gud har skänkt några av er i rikare mått än andra - män skall få en andel [av detta], så som de förtjänat med sina handlingar, och kvinnor skall få en andel [av detta], så som de förtjänat med sina handlingar - be Gud att ge er något av Sitt goda. Gud har kunskap om allt.
Och trakter ej efter det hvaruti Gud låtit några af eder öfverträffa andra. Männen skola få en lott af det de förtjenat, och qvinnorna en lott af det de förtjenat: och bedjer Gud om Hans nåd, ty Gud är allvetande.
Önska er inte det företräde som Gud har givit några av er framför andra! Männen får sin del av vad de förvärvat och kvinnorna får sin del av vad de förvärvat; be i stället Gud om Hans ynnest! Ja, Gud har kunskap om allt.
Kommentar
I vers 29 förbjöds de troende att förtära andras ägodelar utan rätt och att döda varandra. I denna vers ålägger Gud dem att göra något som underlättar för dem att undvika det som förbjudits – nämligen att var och en ska låta sig nöja med det han fått av Gud. Den som inte är tillfreds med Guds fördelning ansätts av avund, och då är steget inte långt till att ta andras ägodelar utan rätt, eller till att begå mord. Men för den som är tillfreds med Guds fördelning är det lätt att undvika stöld och mord. Att förtära andras egendom och att mörda är yttre handlingar. De förbjöds att göra så för att den yttre formen skulle hållas ren från synd, och detta är sharīʿa. Sedan ålade Han dem att avstå från att angripa människornas liv och egendom med sin avund, för att deras inre skulle renas från klandervärda karaktärsdrag, och detta är ṭarīqa. Önska: Tamannī är att vilja att något ska ske när man vet, eller har goda skäl att tro, att det inte kommer att ske. Önska er inte det företräde som Gud har givit några av er framför andra: När en person ser att andra har fått något som han själv saknar, kan han uppleva smärta. Detta kan i sin tur ge upphov till att han antingen önskar att den andres lycka ska försvinna, eller att han själv ska få något som motsvarar vad den andre har. Det första är avund, vilket är en indirekt kritik av Guds fördelning, och kan till och med betyda att den avundsamme inbillar sig att han har mer rätt till vad den andre har fått, och även detta är en indirekt kritik av Guds fördelning och rättvisa. Allt detta leder till otro och till att trons ljus slocknar i hjärtat. Det har berättats att Profeten ﷺ har sagt att Gud sade: ”Den som underkastar sig det Jag förutbestämt, har tålamod med Mina prövningar och är tacksam för Mina gåvor, ska Jag nedteckna som sannfärdig och Jag ska uppväcka Honom tillsammans med de sannfärdiga. Men den som inte är tillfreds med vad Jag förutbestämt, som inte har tålamod med Mina prövningar och som inte är tacksam för Mina gåvor kan söka sig en annan herre än Mig.” Det andra – att önska sig något som motsvarar vad den andre har – betraktas som tillåtet av vissa lärda, men de insiktsfulla har sagt att inte heller detta är bra, eftersom den gåva som givits till någon kan vara skadlig i det här livet eller i nästa för någon annan. Av denna anledning har de insiktsfulla sagt att man inte bör be: ”Gud, ge mig ett hem som den och den har”, eller: ”en fru som den och den har”, och att man i stället bör be med orden: ”Gud, ge mig sådant som är bra för mig i detta liv, i nästa liv och för mitt uppehälle.” Och om du reflekterar över detta kommer du att inse att det inte finns någon bön som är bättre än den som nämns av Gud, den Upphöjde, i Koranen: Herre, ge oss gott i detta liv och gott i det tillkommande.” [K. 2:201] al-Hasan har sagt: ”Ingen av er ska önska sig stora rikedomar. Det kan nämligen hända att han finner sin undergång i dem.” [al-Razi]
Det har sagts att versen uppenbarades i samband med att Umm Salama, må Gud vara nöjd med henne, kom till Profeten ﷺ och sade: ”Guds Sändebud, männen drar ut i strid, men inte vi, och de ärver dessutom dubbelt så mycket som vi. Om vi varit män hade vi dragit ut i strid liksom de, och vi hade också fått en lika stor del av arvet som de.” Männen får sin del av vad de förvärvat och kvinnorna får sin del av vad de förvärvat: Män och kvinnor ska få samma belöning i det tillkommande livet. En god handling belönas tiofalt för både män och kvinnor. [al-Baghawi]
Be i stället Gud om Hans ynnest: Här finns en antydan om att man inte bör be om något specifikt. Man bör i stället be Gud om sådant som är bra för en själv i detta liv och i nästa, utan att närmare precisera. Ja, Gud har kunskap om allt: Han vet vad som är bra för människan, och den som ber till Honom bör därför be om saker i allmänna ordalag och undvika specifika önskemål, eftersom det han ber om kan visa sig vara skadligt för honom. [al-Razi]
Önska er inte det företräde som Gud har givit några av er framför andra: När det kommer till Guds rättigheter har det sagts att du ska rätta dig efter den väg som följdes av dem som levde före dig, utan att begära det Gud givit dem av Sin nåd. Sysselsätt dig med din Beskyddares rättigheter, inte med att rätta dig efter dina begär eller att få dina önskningar uppfyllda. Be i stället Gud om Hans ynnest: Det är skillnad på att önska sig något och att be till Gud. Man kan önska sig något utan att ägna Gud en tanke. Du kan till exempel önska att något ska ske, utan att förvänta dig att det ska komma från Gud, men det är omöjligt att be till Gud utan att minnas Honom. Gud har förbjudit dig att önska vad andra har – eftersom det innebär att du vill att Gud ska ta det ifrån dem och ge det till dig – men Han har tillåtit dig att be om Hans ynnest, så att Han kan ge dig något som motsvarar vad andra har. Det har också sagts att du inte ska önska att Han ger dig något, och att du i stället bör be Honom att göra dig tillfreds med att inte få något. Befrielse från de världsliga tingens bojor är nämligen bättre än att äga dem. [al-Qushayri]