۞وَٱلۡمُحۡصَنَٰتُ مِنَ ٱلنِّسَآءِ إِلَّا مَا مَلَكَتۡ أَيۡمَٰنُكُمۡۖ كِتَٰبَ ٱللَّهِ عَلَيۡكُمۡۚ وَأُحِلَّ لَكُم مَّا وَرَآءَ ذَٰلِكُمۡ أَن تَبۡتَغُواْ بِأَمۡوَٰلِكُم مُّحۡصِنِينَ غَيۡرَ مُسَٰفِحِينَۚ فَمَا ٱسۡتَمۡتَعۡتُم بِهِۦ مِنۡهُنَّ فَـَٔاتُوهُنَّ أُجُورَهُنَّ فَرِيضَةٗۚ وَلَا جُنَاحَ عَلَيۡكُمۡ فِيمَا تَرَٰضَيۡتُم بِهِۦ مِنۢ بَعۡدِ ٱلۡفَرِيضَةِۚ إِنَّ ٱللَّهَ كَانَ عَلِيمًا حَكِيمٗا٢٤
Förbjudna äro ock gifta qvinnor, med undantag af dem, hvilka I hafven tagit såsom krigsfångar. Sådan är Guds föreskrift för Eder. Hvad som är utom detta har Han tillåtit Eder, så att I mågen med edre penningar skaffa Eder hustrur, då I lefven kyskt och ej i otukt. Åt dem, med hvilka I sammanlefven, skolen I gifva deras hemgifter enligt lag. Men det skall ej räknas Eder såsom synd, att I ömsesidigt uppgören en öfverenskommelse (om afdrag på eller tillägg till hemgiften) utöfver lagens föreskrift. Gud är allvetande, allvis.
Så ock de gifta kvinnorna med undantag av de slavinnor, över vilka I råden, enligt vad som blivit eder av Gud föreskrivet. Men vad som ej innefattas häri tillåtes eder, för att I med edra ägodelar skolen eftersträva kvinnor, med vilka I kunnen leva i äktenskap utan att begå otukt. Men given dem, av vilkas umgänge I njuten, deras lön enligt bestämmelse! Ingen skuld drabbar dock eder i fråga om sådant, varom I oavsett bestämmelsen kommen överens med varandra; Gud är förvisso den Vetande, den Vise.
[Ni får inte närma er] gifta kvinnor utom sådana som ni rättmätigt besitter - detta är vad Gud föreskriver för er. Med dessa undantag får ni vända er till varje kvinna, som ni vill leva samman med i ett regelrätt äktenskap, inte i ett löst förhållande, och erbjuda henne något av er egendom. Och liksom ni vill njuta av vad [er hustru] skänker er skall ni ge henne den föreskrivna brudgåvan; men ni kan inte klandras om ni efter att ha fullgjort vad som är föreskrivet kommer överens om något [vid sidan därom]. Gud är allvetande, vis.
Och gifta qvinnor äro eder äfven förbudna, utom de fångna som J besitten: detta är Guds föreskrift för eder. Men hvad som är utom detta, är eder tillåtet, på det att J mågen uppsöka med edra ägodelar hustrur, så att J lefven kyskt, icke otuktigt. Och för den njutning J hafven af dem, gifven dem deras lön, enligt lagens bud: men det är icke för eder synd i det hvarom J ömsesidigt öfverenskommen, sedan lagens bud blifvit uppfyldt; ty Gud är vetande, vis.
Så också de gifta kvinnorna, med undantag för de slavinnor över vilka ni råder. Sådana är Guds föreskrifter för er. Men allt utöver detta är tillåtet för er, för att ni med era ägodelar ska sträva efter att leva i kyskhet och inte i otukt. Ge dem, vilkas umgänge ni åtnjuter, den brudgåva som fastställts. Men ni ska inte klandras för att ni kommer överens om något utöver det som fastställts; Gud är vetande och vis.
Kommentar
Så också de gifta kvinnorna: Det är inte heller tillåtet för er att gifta er med kvinnor som redan är gifta. Med undantag för de slavinnor över vilka ni råder: Det är tillåtet för er att gifta er med kvinnor som tagits till fånga, även om de redan är gifta med män som förnekar sanningen. Men allt utöver detta är tillåtet för er: Det är tillåtet för er att gifta er med andra kvinnor som inte har nämnts i dessa verser. I Profetens ﷺ sunna framgår det vidare att man inte får gifta sig med andra kvinnor som är besläktade genom amning, samt att det inte är tillåtet att samtidigt vara gift med en kvinna och hennes faster eller moster. [al-Baydawi]
För att ni med era ägodelar ska sträva efter att leva i kyskhet: Denna beskrivning av de kvinnor som är förbjudna för er syftar till att uppmana er att söka kvinnor ni får gifta er med och att använda era tillgångar för att betala brudgåvan. Ett av äktenskapets huvudsakliga syften är att bevara människans kyskhet. Och inte i otukt: Detta antyder att utomäktenskapliga relationer (zinā) inte tjänar något annat syfte än att tillfredsställa begären. [Maʿarif al-Quran]
Ge dem, vilkas umgänge ni åtnjuter, den brudgåva som fastställts: Ge kvinnorna ni har gift er med den brudgåva som ni har kommit överens om. Men ni ska inte klandras för att ni kommer överens om något utöver det som fastställts: Det vill säga, mannen begår inte fel om han ger kvinnan mer än vad de har kommit överrens om, och inte heller kvinnan om hon avstår från hela eller delar av brudgåvan. [al-Baydawi]