وَءَاتُواْ ٱلۡيَتَٰمَىٰٓ أَمۡوَٰلَهُمۡۖ وَلَا تَتَبَدَّلُواْ ٱلۡخَبِيثَ بِٱلطَّيِّبِۖ وَلَا تَأۡكُلُوٓاْ أَمۡوَٰلَهُمۡ إِلَىٰٓ أَمۡوَٰلِكُمۡۚ إِنَّهُۥ كَانَ حُوبٗا كَبِيرٗا٢
Gifven de faderlöse (när de varda myndige) deras egendom. Förblanden ej det otillåtna med det lagliga (som tillkommer Eder af dem) och förtären ej deras egendom tillsammans med eder egen, ty detta är sannerligen en stor synd.
Och given de faderlösa deras ägodelar, sätten ej det, som är dåligt, i stället för det, som är gott, och förtären ej deras ägodelar jämte edra egna! Det vore förvisso en stor synd.
Återställ till de faderlösa deras egendom och sätt inte ting av lägre värde i stället för de goda ting [som tillhör dem] och förbruka inte deras egendom, sammanblandad med er egen. Detta är en mycket svår synd.
Och gifver de faderlöse deras ägodelar, och icke mågen J sätta det som är dåligt i stället för det som är godt; ej heller förtära deras ägodelar med edra ägodelar; ty det är en stor synd.
Ge de faderlösa deras ägodelar, ersätt inte det som är gott med det som är dåligt, och förtär inte deras ägodelar tillsammans med era egna! Detta är en mycket svår synd.
Kommentar
Versen uppenbarades angående en man från Ghaṭafān som förvaltade en stor summa pengar åt sin föräldralösa brorson. När brorsonen nått vuxen ålder och krävde sina pengar vägrade mannen att ge dem till honom, varpå de gick till Guds Sändebud ﷺ för att rättvisa skulle skipas. Gud uppenbarade då denna vers och när mannen fick höra den sade han: ”Vi lyder Gud och Hans Sändebud, och vi söker Hans skydd mot en mycket svår synd!” Han gav pengarna till sin brorson och Profeten ﷺ sade: ”Den som har skyddats från sin egen girighet och lyder sin Herre på detta vis kommer att få bosätta sig i Hans boning”, det vill säga Hans Paradis. När den unge mannen fått sina pengar gav han bort dem för Guds sak och Profeten ﷺ sade: ”Belöningen har fastställts och synden kvarstår.” Man frågade honom: ”Hur kan synden vara kvar?” och han svarade: ”Belöningen har fastställts för den unge mannen, och synden kvarstår för hans far.”(1) Ge de faderlösa deras ägodelar: Det här är en uppmaning till de föräldralösa barnens förmyndare och till dem som verkställer bestämmelserna i ett testamente. [al-Baghawi]
De faderlösa: Ordet yatīm (faderlös) inkluderar barn och vuxna som har förlorat sin far, men språklig praxis gör gällande att ordet bara tillämpas på barn. [al-Razi]
Ersätt inte det som är gott med det som är dåligt: Det vill säga, ersätt inte det som är tillåtet av era ägodelar med de ägodelar som tillhör dem och som ni har förbjudits att ta. Det har sagts att några av dem brukade ta ett välgött lamm som tillhörde den faderlöse och ersätta det med ett magert lamm som de själva ägde, eller att de tog ett mynt av rent silver och ersatte det med annat mynt, som bestod av silver och andra metaller, och sade: ”Ett silvermynt för ett silvermynt.” [al-Baghawi]
Och förtär inte deras ägodelar tillsammans med era egna: Blanda inte era egna tillgångar med de föräldralösas tillgångar, utan skilj dem från varandra när ni använder dem. [al-Razi]
När denna vers uppenbarades gick några av förmyndarna för långt i sina ansträngningar att separera sina egna tillgångar från de faderlösas varpå vers 2:220 uppenbarades. [al-Qurtubi]
- (1) Hans far var nämligen månggudadyrkare, ö.a.