يَـٰٓأَيُّهَا ٱلنَّاسُ ٱتَّقُواْ رَبَّكُمُ ٱلَّذِي خَلَقَكُم مِّن نَّفۡسٖ وَٰحِدَةٖ وَخَلَقَ مِنۡهَا زَوۡجَهَا وَبَثَّ مِنۡهُمَا رِجَالٗا كَثِيرٗا وَنِسَآءٗۚ وَٱتَّقُواْ ٱللَّهَ ٱلَّذِي تَسَآءَلُونَ بِهِۦ وَٱلۡأَرۡحَامَۚ إِنَّ ٱللَّهَ كَانَ عَلَيۡكُمۡ رَقِيبٗا١

Som skapat er av en enda själ: Det vill säga Adam, frid vare med honom. Dess maka: Eva. I Vars namn ni vädjar till varandra: När ni till exempel vänder er till varandra och säger: ”Jag ber dig vid Gud…” Och för släktbanden: Visa vördnad för släktbanden genom att inte klippa av dem. [al-Baydawi]

I Vars namn ni vädjar till varandra: Versen tyder på att det är tillåtet att be om saker i Guds namn. Umar har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: ”Om någon bönfaller er om något i Guds namn ska ni ge det till honom.” Och för släktbanden: Detta tyder på att man ska vörda släktbanden och ta sig i akt för att klippa dem. Gud, den Upphöjde, säger: ”Jag är Förbarmaren (al-Raḥmān) och det är Jag som har skapat moderlivet (al-raḥim⁽¹⁾). Jag har härlett dess namn ur Mitt namn och Jag ska upprätthålla banden med den som upprätthåller familjebanden och klippa banden med den som klipper familjebanden.” [al-Razi]

Gud vakar över er: al-Raqīb är Den som alltid vakar över alla ting. I detta vakande över hela skapelsen inbegrips också Hans beskydd. Gud vakar över Sina trofasta tjänare där de går fram längs sina anvisade vägar i harmoni med varandra och med sin omgivning, och Gud skyddar dem från dem som trotsar och går emot det som är rätt. De som är medvetna om al-Raqībs vakande öga och som är uppmärksamma, vaksamma, lydiga, och tjänar Gud bara för Guds skull, ska veta att inte ett stoftkorn av deras goda handlingar ska gå förlorade, och att allt gott de gör kommer att belönas. De lättsinniga, som inbillar sig att de är sina egna herrar och att de kan göra och få allt de vill, ska veta att varje steg de tar i trots mot den gudomliga ordningen inte kommer att passera obemärkt eller ostraffat. Människan bör också vara medveten om att det finns två andra övervakare, varav en dödlig fiende, som hela tiden ger akt på henne för att finna hennes svaga punkter och lämpliga tillfällen att gå till angrepp. Dessa två vaksamma fiender är Satan och den omättliga lägre själen, människans nafs. Du måste i varje ögonblick vara uppmärksam på dessa fienders rörelser. De angriper dig nämligen från fyra håll och inifrån dig själv. [Bayrak]

Frukta er Herre: Gudsfruktan inkluderar alla lydnadshandlingar. Den lägsta nivån är att inte sätta någon vid Guds sida, och den högsta är att vara på sin vakt mot allt annat än Honom. Av allt som har skapats är den lägre själen den du först måste konfrontera. Den som tar sig i akt för den lägre själen står med Gud bortom varje andlig nivå (maqām)⁽²⁾ och utan att skåda något andligt tillstånd (ḥāl)⁽³⁾. Han är med Gud för Guds skull och inte av egna intressen, varken i detta liv eller i nästa. Och för släktbanden: Den som sliter isär banden till sina släktingar sliter också isär banden till Gud och den som upprätthåller banden till dem upprätthåller också banden till Gud. [al-Qushayri]

Frukta er Herre: Den som inser vad som står i denna och liknande verser uppnår den nivå som kallas vaksam medvetenhet (murāqaba). Den består i grund och botten av kunskap och ett andligt tillstånd, och dessa två ger i sin tur upphov till två andra tillstånd. Kunskapen är vetskapen att Gud känner till vad du gör, ser vad du gör, hör det du säger och känner till vad du tänker. Det andliga tillståndet innebär att denna kunskap är så intensivt närvarande i hjärtat att den tar över det och inte låter sig förträngas. Kunskap som inte medföljs av ett sådant andligt tillstånd är inte tillräcklig. När kunskapen och det andliga tillståndet sammanfaller ger de upphov till ett av två tillstånd. För ”dem som går till höger” (ahl al-yamīn) väcker de en känsla av blygsel (ḥayā’) inför Gud. Detta tillstånd mer eller mindre tvingar hjärtat att avstå från synd och att göra sitt yttersta för att lyda Honom. För ”dem som förts nära” (al-muqarrabūn) ger det upphov till ett tillstånd som kallas skådande (mushahāda) som mer eller mindre tvingar hjärtat att visa vördnad och respekt för Gud. Dessa två andliga tillstånd antyds i Profetens ﷺ ord: ”Iḥsān är att dyrka Gud som om du ser Honom. Ser du Honom inte ska du veta att Han ser dig.” Orden ”att dyrka Gud som om du ser Honom” hänvisar till det andra tillståndet (mushahāda), och orden ”Ser du Honom inte ska du veta att Han ser dig” syftar på det första tillståndet (ḥayā’). [Ibn Ajiba]

1. (1) al-Raḥim, kan betyda både moderliv och familjeband, ö.a.
2. (2) Att stå med Gud bortom varje andlig nivå betyder att sökaren har nått en så hög nivå att han inte längre är upptagen av sin egen andliga utveckling eller nivå. Hans fokus är inte längre på sig själv och sin resa, utan helt på Gud, ö.a.
3. (3) Ett ḥāl är ett tillfälligt tillstånd, som stunder av inre frid eller gudomlig närhet. Att inte skåda dessa tillstånd innebär att sökaren inte är fäst vid eller distraherad av dessa flyktiga andliga upplevelser. Hans fokus är på Givaren av tillstånden, inte tillstånden i sig, ö.a.