يَـٰٓأَهۡلَ ٱلۡكِتَٰبِ لَا تَغۡلُواْ فِي دِينِكُمۡ وَلَا تَقُولُواْ عَلَى ٱللَّهِ إِلَّا ٱلۡحَقَّۚ إِنَّمَا ٱلۡمَسِيحُ عِيسَى ٱبۡنُ مَرۡيَمَ رَسُولُ ٱللَّهِ وَكَلِمَتُهُۥٓ أَلۡقَىٰهَآ إِلَىٰ مَرۡيَمَ وَرُوحٞ مِّنۡهُۖ فَـَٔامِنُواْ بِٱللَّهِ وَرُسُلِهِۦۖ وَلَا تَقُولُواْ ثَلَٰثَةٌۚ ٱنتَهُواْ خَيۡرٗا لَّكُمۡۚ إِنَّمَا ٱللَّهُ إِلَٰهٞ وَٰحِدٞۖ سُبۡحَٰنَهُۥٓ أَن يَكُونَ لَهُۥ وَلَدٞۘ لَّهُۥ مَا فِي ٱلسَّمَٰوَٰتِ وَمَا فِي ٱلۡأَرۡضِۗ وَكَفَىٰ بِٱللَّهِ وَكِيلٗا١٧١

Ni, som fått Skriften, gå inte till överdrift i er religion: Profeten ﷺ har sagt: ”Gå inte till överdrift när ni prisar mig, såsom de kristna prisade Jesus ﷺ, utan säg: ’Guds tjänare och Sändebud’”. [al-Qurtubi]

Ni, som fått Skriften: Här är det de kristna som tilltalas. Gå inte till överdrift i er religion: Gå inte till överdrift i er vördnad för Jesus. Och säg inget annat än sanningen om Gud: Säg inte om Gud att Han har inkarnerats i en kropp eller förenats med en själ, utan håll Honom högt upphöjd över sådana beskrivningar. Hans ord: Det vill säga, Jesus ﷺ skapades genom Guds ord ”var!” utan en far och utan en droppe säd: Det är samma förhållande med Jesus inför Gud som med Adam; Han skapade honom av jord och sedan sade Han till honom: »Var!« och han blev till. [K. 3:59] En ande: Detta kan tolkas på flera sätt: När människor beskriver något som är helt rent och fläckfritt säger de att det är en ande (rūḥ), och eftersom Jesus inte skapades ur en sädesdroppe, utan genom att ängeln Gabriel blåste in ett liv i Maria, är det passande att han kallas ande. Den andra tolkningen gör gällande att Jesus kallades ande, eftersom han var den omedelbara orsaken till att människorna gavs andligt liv, och den som gör så beskrivs som en ande. Den tredje tolkningen är att ordet ande betyder barmhärtighet: Han har styrkt dem med en ande från Sig Själv [K. 58:22], det vill säga med Sin barmhärtighet. Den fjärde tolkningen är att ande här är synonymt med att blåsa, eftersom orden för ande (rūḥ) och vind (rīḥ) är nära besläktade. Från Honom: Att något sägs komma ”från Honom” är ett sätt att uttrycka att det har hedrats och upphöjts. På samma sätt innebär det att en ynnest är fullkomlig när man säger: ”Detta är en ynnest från Gud”.⁽¹⁾ Tro därför på Gud och Hans Sändebud: Jesus är ett av Guds Sändebud, tro därför på honom liksom ni tror på andra Sändebud, men gör honom inte till en gud. Säg inte: »Tre« – upphör med detta: Det vill säga, säg inte att Gud, den Upphöjde, är en i Sin essens men att Han existerar som tre distinkta personer. Den kristna läran är ytterst dunkel. Det som kan utläsas av den är att den bekräftar en essens (dhāt) som har tre egenskaper (ṣifāt). Men trots att de kallas egenskaper, är de i själva verket tre självständiga väsen. Beviset på detta är de kristnas tro på att det är möjligt för dessa ”personer” att självmant inkarneras i Jesus och Maria. En sann egenskap kan dock inte skiljas från sin essens för att ta boning i en människa och sedan lämna henne. De bekräftar därför i praktiken att det rör sig om flera olika självständiga väsen, även om de kallar dem egenskaper, och detta är inget annat än otro.⁽²⁾ Honom tillhör allt som finns i himlarna och allt som finns på jorden; ja, Gud är tillräcklig som ombud: I varje passage där Gud beskriver Sig vara upphöjd över att ha ett barn nämner Han också att Han äger och styr över allt som finns i himlarna och på jorden. Och om Han äger allt som finns i himlarna och på jorden följer det även att Han äger Jesus och Maria. Givet detta blir påståendet att de skulle vara Hans son och maka helt obegripligt. Ja, Gud är tillräcklig som ombud: Gud rår ensam över allting och har inget behov av en annan gud. [al-Razi]

1. (1) Det vill säga, välsignelsen eller Jesus är inte en del av Gud, utan den kommer från Honom och är därmed fullkomlig och värdefull, ö.a.
2. (2) Premissen i al-Razis argument är att en egenskap (såsom kunskap eller vilja) inte kan skiljas från sin essens för att ta boning i ett annat väsen och existera självständigt. Låt oss ta människan som exempel. Hennes essens är att vara en medveten, tänkande varelse. En egenskap som härrör från denna essens är hennes kunskap och hennes tankar. Människans tankar kan inte lämna henne för att ta boning i en dator och därefter återvända, eftersom tankarna är oskiljaktiga från henne som tänkare; de kan inte separeras från sin essens för att agera självständigt.  Enligt den kristna läran kunde "sonen" separeras från gudomen för att ta boning i människan Jesus. Detta innebär att sonen måste vara ett självständigt väsen, och inte en egenskap. Följaktligen tillskriver de kristna i praktiken varje person i treenigheten en självständig existens. Slutsatsen blir därför att de inte tror på en Gud med tre attribut, utan på tre separata gudar, ö.a.