إِنَّمَا ٱلتَّوۡبَةُ عَلَى ٱللَّهِ لِلَّذِينَ يَعۡمَلُونَ ٱلسُّوٓءَ بِجَهَٰلَةٖ ثُمَّ يَتُوبُونَ مِن قَرِيبٖ فَأُوْلَـٰٓئِكَ يَتُوبُ ٱللَّهُ عَلَيۡهِمۡۗ وَكَانَ ٱللَّهُ عَلِيمًا حَكِيمٗا١٧
Af dem, som af okunnighet ondt utöfva, men snart ångra sig, skall Gud visserligen emottaga ångern, och dem till nåd upptaga. Gud är allvetande, allvis.
Misskund hava blott de att vänta av Gud, som begå det onda av fåvitskhet, men sedan snarligen omvända sig. Mot dessa är Gud misskundsam, ty Gud är den Vetande, den Vise.
Men vägen tillbaka till Gud genom ånger är öppen enbart för dem som av oförstånd begår en dålig handling och sedan ångrar [den], innan deras tid är ute. Gud vänder Sig till dem och innesluter dem på nytt i Sin nåd; Gud är allvetande, vis.
Gud vänder sig förlåtande endast till dem som af okunnighet göra ondt, och sedan ångra sig snart: mot dem skall Gud blifva nådig; och Gud är vetande, vis.
Gud har enbart ålagt Sig att förlåta dem som begår det onda av okunskap och som sedan ångrar sig snart därefter. Mot dessa vänder sig Gud i förlåtelse; Ja Gud är vetande och vis.
Kommentar
Dem som begår det onda av okunskap: Det har sagts att alla som syndar mot Gud kallas okunniga. Syndaren kallas okunnig, eftersom han inte skulle ha syndat om han hade gagnats av sin kunskap om Guds belöning och straff. Den som inte gagnas av sin kunskap är som den som helt saknar kunskap. Denna vers gäller därför den som begår en synd utan att veta att det han gör är syndigt såväl som den som vet att det han gör är förbjudet. [al-Razi]
Ångrar sig snart därefter: Det vill säga innan de dör. Profeten ﷺ har sagt: ”Gud tar emot tjänarens ånger, så länge själen inte har nått strupen(1)”. Det kan också betyda att Gud förlåter dem om de ångrar sig innan kärleken till synden slår rot i deras hjärtan, eftersom det är svårt att vända tillbaka till Gud när detta väl har skett. [al-Baydawi]
Profeten ﷺ har berättat att Iblis sade: ”Vid Din makt, jag ska inte upphöra att vilseleda dem så länge själen är kvar i deras kroppar”, varpå Gud, den Mäktige och Ärorike, sade: ”Vid Min makt och Mitt majestät, Jag ska inte upphöra att förlåta dem så länge de ber Mig om förlåtelse.” [Ibn Kathir]
- (1) Det vill säga, så länge själen inte lämnar kroppen, ö.a.