لَّـٰكِنِ ٱللَّهُ يَشۡهَدُ بِمَآ أَنزَلَ إِلَيۡكَۖ أَنزَلَهُۥ بِعِلۡمِهِۦۖ وَٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ يَشۡهَدُونَۚ وَكَفَىٰ بِٱللَّهِ شَهِيدًا١٦٦
Gud är sjelf ett vittne på det, som Han har uppenbarat för dig. Han har uppenbarat det i enlighet med sin kunskap. Äfven änglarne äro vittnen härpå. Men Gud är vittne nog.
Men Gud bevittnar det, som han nedsänt till dig; han har nedsänt det med sin kunskap. Änglarna bevittna det ock; ja, Gud är ett vittne, som räcker till.
Men Gud själv vittnar med det som Han har uppenbarat för dig [att] Han har uppenbarat det med Sitt vetande; ja, även änglarna vittnar, men det behövs inga andra vittnen än Gud.
Men Gud bevittnar det som Han låtit nedkomma till dig; Han har låtit det nedkomma med sin kunskap; och englarne äro vittnen: Gud är dock ett tillräckligt vittne.
Men Gud vittnar om det som Han har uppenbarat för dig – Han har uppenbarat det med Sin kunskap – och änglarna vittnar också, men Gud är tillräcklig som vittne.
Kommentar
Men Gud vittnar om det som Han har uppenbarat för dig: Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, har sagt: ”Några judar kom till Guds Sändebud ﷺ och han sade till dem: ’Vid Gud, jag vet att ni vet att jag är Guds Sändebud.’ ’Det vet vi inte’, svarade de, varpå Gud, den Mäktige och Ärorike uppenbarade: Men Gud vittnar om det som Han har uppenbarat för dig – Han har uppenbarat det med Sin kunskap – och änglarna vittnar också, men Gud är tillräcklig som vittne.” [Ibn Kathir]