لَّـٰكِنِ ٱلرَّـٰسِخُونَ فِي ٱلۡعِلۡمِ مِنۡهُمۡ وَٱلۡمُؤۡمِنُونَ يُؤۡمِنُونَ بِمَآ أُنزِلَ إِلَيۡكَ وَمَآ أُنزِلَ مِن قَبۡلِكَۚ وَٱلۡمُقِيمِينَ ٱلصَّلَوٰةَۚ وَٱلۡمُؤۡتُونَ ٱلزَّكَوٰةَ وَٱلۡمُؤۡمِنُونَ بِٱللَّهِ وَٱلۡيَوۡمِ ٱلۡأٓخِرِ أُوْلَـٰٓئِكَ سَنُؤۡتِيهِمۡ أَجۡرًا عَظِيمًا١٦٢
Men de af dem, som äro rotfaste i kunskap och som tro, de tro på det som har uppenbarats för dig och före dig. Åt dem som upprätthålla gudstjensten, betala almosan och tro på Gud och på den yttersta dagen, skola vi gifva en stor lön.
Men de bland dem, som hava en säker kunskap, och de rättrogna, de tro på det, som nedsänts till dig, och det, som nedsänts före dig; och de, som förrätta bönen och giva allmosan och tro på Gud och den yttersta dagen, dessa skola vi giva stor lön.
Men de av dem vars kunskap är fast och djupt rotad tror med de troende på det som har uppenbarats för dig och på det som uppenbarades före din tid, och de som regelbundet förrättar bönen och hjälper de behövande och tror på Gud och den Yttersta dagen - alla dessa skall Vi ge en rik belöning.
Men de ibland dem som äro grundlige i lärdom, och de rättrogne, hvilka tro på det som till dig nedsändt blifvit, och det som blifvit nedsändt före dig, och hvilka iakttaga bönen, och gifva de stadgade almosorna, och tro på Gud och den yttersta dagen, desse skola vi gifva en stor belöning.
Men de bland dem som har fast förankrad kunskap och de troende, de tror på vad som uppenbarats för dig, och vad som uppenbarats före dig. Och de som förrättar bönen och ger allmosan och tror på Gud och den Yttersta dagen – dessa ska Vi ge en väldig lön.
Kommentar
Men de bland dem som har fast förankrad kunskap: De som avses här är Abdullah ibn Salam och hans följeslagare som antog islam. Och de troende: Utvandrarna och hjälparna. [al-Baghawi]
Dessa ska Vi ge en väldig lön: En väldig lön är den som vida överträffar handlingens förtjänst. [al-Qushayri]
Men de bland dem, som har fast förankrad kunskap: Det har sagts att det syftar på dem som håller sig innanför kunskapens gränser och villkor, utan att överträda dem med hjälp av olika undantagsregler (rukhaṣ) eller tolkningar.(1) [al-Sulami]
- (1) En rukhṣa (pl. rukhaṣ) är en gudomligt sanktionerad lättnad eller dispens från en religiös plikt. Här avses människor som inte söker efter lättnader i den religiösa lagen eller minoritetsåsikter för att undvika sina förpliktelser, ö.a.