وَٱلَّـٰتِي يَأۡتِينَ ٱلۡفَٰحِشَةَ مِن نِّسَآئِكُمۡ فَٱسۡتَشۡهِدُواْ عَلَيۡهِنَّ أَرۡبَعَةٗ مِّنكُمۡۖ فَإِن شَهِدُواْ فَأَمۡسِكُوهُنَّ فِي ٱلۡبُيُوتِ حَتَّىٰ يَتَوَفَّىٰهُنَّ ٱلۡمَوۡتُ أَوۡ يَجۡعَلَ ٱللَّهُ لَهُنَّ سَبِيلٗا١٥
Har någon af edra qvinnor hor bedrifvit, så tagen fyra männer af edert eget folk till vittnen. Om de då bevisa brottet, så instängen qvinnorna i edra hus, till dess att döden borttager dem eller Gud anvisar dem en utväg till befrielse.
Mot dem av edra kvinnor, som begå skändlighet, skolen I tillkalla fyra vittnen bland eder; vittna dessa, så kvarhållen dem inomhus, tills döden tager dem hädan eller Gud bereder dem någon annan utväg!
OM NÅGON av era kvinnor begår en grovt oanständig handling, tillkalla då fyra bland dem av er som har bevittnat handlingen, och om de vittnar [att de har sett den], stäng då in henne i hennes hem till dess döden befriar henne eller Gud visar henne en väg.
Hvilken af edra qvinnor som begår otukt, tillkaller fyra vittnen ibland eder emot dem; och om de vittna, qvarhåller dem då i husen, tills döden gör ända på dem, eller Gud gör för dem väg.
Mot dem av era kvinnor, som begår skamlösa handlingar, ska ni tillkalla fyra vittnen bland er själva; vittnar dessa, ska ni hålla kvar dem i hemmen, till dess att döden tar dem hädan eller Gud bereder dem någon annan utväg.
Kommentar
Skamlösa handlingar: Fāḥisha syftar här på äktenskapsbrott och utomäktenskapliga relationer. Fyra vittnen: Det krävs att fyra manliga ögonvittnen ser själva akten för att någon ska kunna dömas för äktenskapsbrott eller utomäktenskapliga relationer. Vittnena måste vara vuxna, psykiskt friska och religiösa. Detta sista villkor innebär att de själva inte är skyldiga till att begå svåra synder och att de inte framhärdar i att utföra mindre synder.
Dessa verser föreskriver straff för män och kvinnor som begår zinā, (äktenskapsbrott eller utomäktenskapliga relationer). Om det är en kvinna som anklagas för detta kräver den första versen att fyra män har bevittnat handlingen för att hon ska kunna dömas. Zinā betraktas som en svår synd som inte bara drabbar den som begår äktenskapsbrottet och islam har därför intagit en mycket strikt hållning i frågan och fastställt de bevis som krävs för att döma någon. Dessa krav gör det i princip omöjligt för kvinnans make, hans mor, syster eller någon annan att anklaga henne för äktenskapsbrott av ren illvilja. Skulle färre än fyra män vittna att en kvinna har gjort sig skyldig till äktenskapsbrott eller utomäktenskapliga relationer betraktas deras vittnesmål som ogiltigt och vittnena kan då själva straffas för falska beskyllningar (qadhf). Gud, den Upphöjde säger: Varför frambringade de inte fyra vittnen därpå? Då de inte frambringat vittnen, är de lögnare inför Gud. [K. 24:13] Regeln att hålla kvar kvinnan i hemmet upphävdes senare av regeln att gifta män och kvinnor skulle stenas till döds medan ogifta män och kvinnor skulle straffas med hundra piskrapp, och det är vad som avses med orden eller Gud bereder dem någon annan utväg.