إِنَّ ٱلۡمُنَٰفِقِينَ يُخَٰدِعُونَ ٱللَّهَ وَهُوَ خَٰدِعُهُمۡ وَإِذَا قَامُوٓاْ إِلَى ٱلصَّلَوٰةِ قَامُواْ كُسَالَىٰ يُرَآءُونَ ٱلنَّاسَ وَلَا يَذۡكُرُونَ ٱللَّهَ إِلَّا قَلِيلٗا١٤٢
Hycklarne försöka att bedraga Gud, men det är Han, som bedrager dem. Stå de upp till bönen, göra de det trögt. De vilja låta menniskorna se det och prisa sällan med allvar Gud,
De tvehågsna söka förvisso att bedraga Gud, men det är han, som bedrager dem. Då de stå upp att förrätta bön, stå de lättjefullt och skenheligt inför människorna och tänka blott föga på Gud,
Hycklarna tror sig överlista Gud, men det är Han som överlistar dem. Och då de reser sig för att be, reser de sig i sakta mak för att ses och berömmas av människorna men har sällan Gud i tankarna.
Skrymtarne söka visserligen att bedraga Gud, men Han skall föra dem i mörkret. Och då de stå upp till bönen, stå de vårdslöst, att de må blifva sedde af menniskorna, och de komma ju ihåg Gud blott föga,
Hycklarna vill bedra Gud, men det är Han som bedrar dem. Och när de står upp för att förrätta bönen, står de lättjefullt och skenheligt och tänker endast lite på Gud.
Kommentar
Hycklarna vill bedra Gud, men det är Han som bedrar dem: Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade: ”Gud kommer att bedra dem i det tillkommande livet. Han kommer att ge ljus till både dem och de troende, men när hycklarna kommer till bron (al-ṣirāṭ) släcks deras ljus och de lämnas kvar i mörker.” Beviset för detta är Guds ord: De kan liknas vid sådana som tänder sig en eld – när den upplyst vad som finns omkring dem, tar Gud ljuset från dem och lämnar dem i mörker så att de inte kan se. [K. 2:17] Och när de står upp för att förrätta bönen, står de lättjefullt: Bönen är en börda för dem och de utför den utan iver, eftersom de varken hoppas på belöning eller räds något straff. Och skenheligt: De ber för att andra ska se dem, inte för Guds skull. Och tänker endast lite på Gud: Den arabiska frasen kan tolkas på tre sätt. 1. Verbet yadhkurūna kan syfta på bönen och betyder då att de bara ber i sällsynta fall när andra ser dem, och att de försummar bönen när de är för sig själva. 2. Den andra betydelsen är att de bara yttrar Guds namn under de moment i bönen där det yttras med hög röst, såsom orden ”Gud är större”, men när de till exempel bugar sig eller faller ner med ansiktet mot marken nämner de inte Guds namn. 3. Den tredje tolkningen gör gällande att de inte nämner Guds namn överhuvudtaget, varken under eller utanför bönen. al-Zamakhshari har sagt: ”Om du under flera dagar och nätter skulle slå följe med många av dem som påstår sig vara muslimer, skulle du upptäcka att de inte en enda gång säger: ”Det finns ingen gud utom Gud” eller ”Gud är upphöjd”. De pratar endast om världsliga angelägenheter dygnet runt utan att tröttna. [al-Razi]