إِنَّ ٱللَّهَ لَا يَغۡفِرُ أَن يُشۡرَكَ بِهِۦ وَيَغۡفِرُ مَا دُونَ ذَٰلِكَ لِمَن يَشَآءُۚ وَمَن يُشۡرِكۡ بِٱللَّهِ فَقَدۡ ضَلَّ ضَلَٰلَۢا بَعِيدًا١١٦
Sannerligen, Gud skall aldrig förlåta, att man jemte Honom dyrkar en annan Gud. Utom detta förlåter Han hvem Han vill. Den som gifver Gud en like, han förirrar sig på en afväg, som förer långt bort ifrån sanningen.
Gud förlåter förvisso icke, att man sätter någon vid hans sida, men förlåter dock vem han vill allt utom detta, ty den, som sätter någon vid Guds sida, är långt gången i villfarelse.
GUD FÖRLÅTER inte den som sätter medhjälpare vid Hans sida, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som sätter medhjälpare vid Guds sida har drivit synden till dess yttersta gräns.
Sannerligen, Gud skall icke förlåta att man gifver Honom likar; men Han skall förlåta hvad som helst utom detta, åt hvem Han behagar: och ho som gifver likar till Gud, i sanning afviker han långt i villfarelse.
Gud förlåter inte, att man sätter något vid Hans sida, men Han förlåter allt utom detta, för den Han vill; ja, den som sätter något vid Guds sida har förirrat sig långt ifrån vägen.
Kommentar
Ali ibn Abi Talib har sagt: ”Ingen vers i Koranen är mig kärare än denna vers: Gud förlåter inte, att man sätter något vid Hans sida, men Han förlåter allt utom detta, för den Han vill.” al-Dahhak har berättat att den här versen uppenbarades som ett svar när en beduin kom till Guds Sändebud ﷺ och sade: ”Guds Sändebud, jag är en gammal man, försjunken i synd och missgärningar, men jag har inte satt någon vid Guds sida sedan jag antog tron och lärde känna Honom. Hur är min ställning inför Gud?” [al-Qurtubi]