وَمَن يَعۡمَلۡ سُوٓءًا أَوۡ يَظۡلِمۡ نَفۡسَهُۥ ثُمَّ يَسۡتَغۡفِرِ ٱللَّهَ يَجِدِ ٱللَّهَ غَفُورٗا رَّحِيمٗا١١٠
Den som begår något ondt eller syndar emot sig sjelf, och sedan beder Gud om förlåtelse, skall finna Gud förlåtande, barmhertig.
Den, som begår något ont eller gör orätt mot sig själv och sedan beder Gud om förlåtelse, skall finna Gud överseende och barmhärtig.
Den som begår en dålig handling eller [på annat sätt] syndar mot sig själv och som därefter ber Gud förlåta honom, skall finna att Gud är förlåtande, barmhärtig.
Likväl, ho som gör ondt eller handlar orätt mot sin själ och sedan anropar Gud om förlåtelse, skall finna Gud benägen att öfverse, barmhertig.
Den som begår något ont eller gör orätt mot sig själv och sedan ber Gud om förlåtelse, ska finna Gud förlåtande och barmhärtig.
Kommentar
Ibn Abbas, må Gud vara nöjd med honom och hans far, sade att Gud här erbjuder Tuma och hans anhang en chans att vända tillbaka till Honom. Abdullah ibn Masud, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”Den som läser dessa två verser ur suran Kvinnorna och sedan ber om förlåtelse kommer att bli förlåten: Den som begår något ont eller gör orätt mot sig själv och sedan ber Gud om förlåtelse, ska finna Gud förlåtande och barmhärtig [K. 4:110], och: Om de bara hade kommit till dig, när de gjort orätt mot sig själva, och bett Gud om förlåtelse och Sändebudet också bett om förlåtelse för dem, skulle de ha funnit Gud förlåtande och barmhärtig. [K. 4:64] Abu Bakr, må Gud vara nöjd med honom, sade: ”En tjänare som begår en synd och som sedan utför tvagningen, ber två rakʿa och ber Gud om förlåtelse kommer att bli förlåten.” Sedan läste han denna vers: Den som begår något ont eller gör orätt mot sig själv och sedan ber Gud om förlåtelse, ska finna Gud förlåtande och barmhärtig. [al-Qurtubi]