وَلَا تُجَٰدِلۡ عَنِ ٱلَّذِينَ يَخۡتَانُونَ أَنفُسَهُمۡۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُحِبُّ مَن كَانَ خَوَّانًا أَثِيمٗا١٠٧
Lägg dig ej ut för dem, som genom sina brott bedraga sig sjelfve. Gud älskar icke bedragaren, brottslingen.
Och försvara ej dem, som bedraga sig själva! Gud älskar förvisso ej den, som är bedräglig och syndfull.
Och tala inte till förmån för dem som bedrar sig själva; Gud är inte bedragares och förhärdade syndares vän.
Och icke må du strida för dem som bedraga sina egna själar; ty Gud älskar icke någon som är bedräglig, orättvis.
Och för inte deras talan, som bedrar sig själva! Gud älskar inte den som ständigt är bedräglig och syndfull.
Kommentar
Bedrar sig själva: Detta syftar på Tuma och alla som försökte hjälpa honom, fastän de visste att det var han som hade stulit rustningen. De bedrar sig själva, eftersom de berövar sig belöning och drar på sig Guds straff. Av denna anledning säger man om den som är orättvis mot andra att han är orättvis mot sig själv. Den som ständigt är bedräglig och syndfull: Varför beskrivs Tuma här som ständigt bedräglig och syndfull när han bara hade gjort sig skyldig till en enda synd? Det berättas att han, efter att ha stulit rustningen, flydde till Mecka och avföll från islam. Vidare berättas det att han grävde ett hål i en vägg för att ta sig in i ett hus och stjäla, men att väggen föll över honom och dödade honom. Det har därför sagts att om du upptäcker att en man har gjort sig skyldig till en dålig handling ska du veta att han har gjort liknande saker tidigare. När Umar, må Gud vara nöjd med honom, beordrade att man skulle hugga handen av en tjuv, kom tjuvens mor gråtande och sade: ”Det är första gången han stjäl – förlåt honom!” ”Du ljuger”, svarade han, ”Gud straffar inte Sin tjänare första gången han begår ett brott.” [al-Razi]