إِنَّآ أَنزَلۡنَآ إِلَيۡكَ ٱلۡكِتَٰبَ بِٱلۡحَقِّ لِتَحۡكُمَ بَيۡنَ ٱلنَّاسِ بِمَآ أَرَىٰكَ ٱللَّهُۚ وَلَا تَكُن لِّلۡخَآئِنِينَ خَصِيمٗا١٠٥
Vi hafva till dig nedsändt boken, innehållande sanningen, så att du skulle kunna döma emellan menniskorna i enlighet med det, som Gud har lärt dig. Ej må du inlåta dig i tvist för att fria bedragare. Har du gjort det, så bed Gud om förlåtelse. Gud är förlåtande, barmhertig.
Vi hava förvisso nedsänt skriften med sanningen till dig, för att du må fastställa det, som Gud visat dig, bland människorna. Var ingen förespråkare för bedragarne,
VI HAR uppenbarat Skriften med sanningen för dig [Muhammad], för att du skall döma mellan människorna med [stöd av] Guds uppenbarelse. Men försvara inte dem som sviker [alla förtroenden som de får],
Vi hafva nedsändt till dig boken med sanningen, på det att du må dömma emellan menniskorna, enligt det som Gud visat dig; och icke må du vara en fullmägtig för bedragarne:
Vi har uppenbarat Skriften med sanningen för dig, för att du ska döma mellan människorna i enlighet med det som Gud har visat dig. Och försvara inte de svekfulla,
Kommentar
Det har berättats att en man vid namn Tuma ibn Ubayriq stal en rustning från sin granne och lade den i en säck med mjöl, utan att lägga märke till att det fanns ett hål i säcken. När han bar rustningen från grannens hem till sitt eget, lämnade han efter sig ett spår av mjöl. Sedan gömde han rustningen hemma hos en judisk man vid namn Zayd ibn al-Samin. Man sökte efter rustningen hemma hos Tuma men hittade den inte, och Tuma svor på att han varken hade stulit den eller hade någon kännedom om den. De lämnade honom därför och följde spåren vidare till den judiske mannens hem, där de fann rustningen. Den judiske mannen sade att det var Tuma som hade givit honom rustningen, och andra judar vittnade om att så var fallet. Några av Tumas klanfränder gick då till Guds Sändebud ﷺ och bad honom att föra Tumas talan. ”Om du inte gör det”, sade de, ”kommer han att gå under och bli till åtlöje, medan den judiske mannen frias.” När Profeten ﷺ övervägde att göra som de ville uppenbarades denna vers. [al-Baydawi]
Gud har i tidigare verser uppmanat de troende att kämpa mot gudsförnekarna, och här klargör Han att detta inte betyder att man får bedra dem eller anklaga dem för något de inte har gjort. Det faktum att någon är otrogen ger inte andra rätt att behandla honom orättvist eller att förvanska sanningen till hans nackdel. Det är snarare en religiös plikt att döma för eller emot honom i enlighet med det som Gud har uppenbarat för Sin Profet ﷺ, och att inte utsätta honom för orättvisa för att tillfredsställa hycklarna. De lärda har nämligen sagt att detta tyder på att Tuma och hans klanfränder var hycklare. Hade de varit troende skulle de inte ha bett Profeten ﷺ att försvara en brottsling eller lägga skulden på en oskyldig man. I enlighet med det som Gud har visat dig: Det vill säga, i enlighet med det som Gud har uppenbarat för dig. Sådan kunskap, som är helt fri från tvivel, kan nämligen betraktas som att se något med egna ögon. Umar, må Gud vara nöjd med honom, brukade säga: ”Ingen av er ska säga: ’Jag har dömt i enlighet med det som Gud har visat mig’, eftersom detta bara gällde Profeten ﷺ. När det gäller någon av oss bygger våra åsikter på antaganden – inte absolut kunskap.” [al-Razi]