فَإِذَا قَضَيۡتُمُ ٱلصَّلَوٰةَ فَٱذۡكُرُواْ ٱللَّهَ قِيَٰمٗا وَقُعُودٗا وَعَلَىٰ جُنُوبِكُمۡۚ فَإِذَا ٱطۡمَأۡنَنتُمۡ فَأَقِيمُواْ ٱلصَّلَوٰةَۚ إِنَّ ٱلصَّلَوٰةَ كَانَتۡ عَلَى ٱلۡمُؤۡمِنِينَ كِتَٰبٗا مَّوۡقُوتٗا١٠٣
När I så hafven afslutat bönen, så prisen Gud i alla ställningar: stående, sittande och liggande. Sedan I åter kommit i ro, så fullgören bönen enligt föreskrift. De troende böra bedja på de bestämde tiderna.
Men när I slutat bönen, så åkallen Gud både stående, sittande och liggande på sidan! Och när I ären säkra, så förrätten bönen! Det har förvisso föreskrivits de rättrogna att förrätta bönen på bestämda tider.
Och minns Gud efter bönens slut - när ni står upp, när ni sitter och när ni lägger er till vila. Och när ni åter är i trygghet, förrätta då bönen [på föreskrivet sätt]. Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider.
Och då J hafven slutat bönen, ihågkommer Gud stående, och sittande, och liggande på edra sidor. Men när J ären säkre, förrätter då bönen till fullo; ty bönen är föreskrifven de rättrogne att förrättas inom en viss tid.
När ni har avslutat bönen ska ni åkalla Gud både stående, sittande och liggande på sidan. Och när ni är trygga ska ni förrätta bönen. Det har nämligen föreskrivits de troende att förrätta bönen på bestämda tider.
Kommentar
När ni har avslutat bönen ska ni åkalla Gud både stående, sittande och liggande på sidan: Imperativet udhkurū (åkalla) kan tolkas som en uppmaning att minnas Gud, eller att förrätta bönen. Enligt den första tolkningen är det en uppmaning att minnas Gud under alla omständigheter. Enligt den andra tolkningen är det en uppmaning att förrätta bönen stående när ni avancerar mot fienden, sittande när ni skjuter med era bågar, och liggande på sidan när ni har blivit sårade och fallit till marken. Och när ni är trygga ska ni förrätta bönen: Detta innebär att ni ska förrätta bönen som vanligt och iaktta de regler och villkor som gäller för bönen under normala omständigheter. [al-Razi & al-Baydawi]
Aisha, må Gud vara nöjd med henne, har sagt att Guds Sändebud ﷺ mindes Gud under alla omständigheter. [al-Baghawi]
Det har nämligen föreskrivits de troende att förrätta bönen på bestämda tider: Profeten ﷺ sade: ”Gabriel, frid vare med honom, ledde mig i bön vid Kaba vid två tillfällen. Den första dagen bad han maghrib med mig, vid den tidpunkt då den fastande bryter sin fasta; ʿishā’, när skymningsljuset hade försvunnit;(1) och fajr, när det är förbjudet för den fastande att äta och dricka. Påföljande dag bad han ẓuhr med mig, när ett föremåls skugga var lika lång som föremålet självt; ʿaṣr när skuggan blivit dubbelt så lång som föremålet; maghrib när den fastande bryter sin fasta; ʿishā’ vid den första tredjedelen av natten; och fajr, i gryningens sista stund. Sedan vände han sig till mig och sade: ’Muhammed, sådana var bönetiderna för Profeterna före dig. Bönerna ska bes mellan dessa två tider.’” [al-Baghawi]
När ni har avslutat bönen ska ni åkalla Gud både stående, sittande och liggande på sidan: Abu Uthman sade: ”Gud har fastställt en specifik tid för alla former av tillbedjan, med undantag för dhikr, eftersom Han uppmanat dig att alltid minnas Honom under alla omständigheter.” [al-Sulami]
- (1) Det röda skymningsljuset enligt shafiʿi-skolan och det vita enligt hanafi-skolan, ö.a.