Sura 4 · Kvinnorna (An-Nisaa) · vers 100 av 176

Öppna i läsaren
4:100

۞وَمَن يُهَاجِرۡ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ يَجِدۡ فِي ٱلۡأَرۡضِ مُرَٰغَمٗا كَثِيرٗا وَسَعَةٗۚ وَمَن يَخۡرُجۡ مِنۢ بَيۡتِهِۦ مُهَاجِرًا إِلَى ٱللَّهِ وَرَسُولِهِۦ ثُمَّ يُدۡرِكۡهُ ٱلۡمَوۡتُ فَقَدۡ وَقَعَ أَجۡرُهُۥ عَلَى ٱللَّهِۗ وَكَانَ ٱللَّهُ غَفُورٗا رَّحِيمٗا١٠٠

Den som för Guds läras skull utvandrar, skall på jorden finna många vägar, som skilja honom ifrån sitt folk emot dess vilja, och ymnighet på födoämnen. Lemnar någon sitt hem för att utvandra till Gud och Hans sändebud, men döden hinner honom (innan han nått sitt mål), så kan han vara fullt säker om sin lön hos Gud. Gud är förlåtande, barmhertig.

Tornberg

Den, som utvandrar för Guds sak, skall finna mången tillflyktsort och överflöd på jorden, och den, som går ut ur sitt hus att taga sin tillflykt till Gud och hans apostel, men sedan nås av döden, hans lön hos Gud är viss; ja, Gud är överseende och barmhärtig.

Zetterstéen

Och den som lämnar ondskans rike med dess förtryck för att kunna tjäna Gud skall på sin färd finna många vägar [till en säker tillflykt] och han kommer att få rika tillfällen [att sörja för sitt uppehälle]. Och den som överger sitt land för att tjäna Gud och följa Hans Sändebud men överraskas av döden [innan han når fram], på honom väntar belöningen hos Gud - Han är ständigt förlåtande, barmhärtig.

Bernström

Och hvem som flyttar från hus och hem för Guds sak, skall finna på jorden många som göra detsamma, och öfverflöd. Och hvem som utgår från sitt hus, sökande tillflykt hos Gud och Hans apostel, och sedan döden hinner honom, då skall hans belöning blifva Guds omsorg; ty Gud är nådig, barmhertig.

Crusenstolpe

Den som utvandrar för Guds sak ska finna många tillflyktsorter och överflöd på jorden, och den som går ut ur sitt hus för att utvandra till Gud och Hans Sändebud men sedan nås av döden, hans belöning hos Gud är viss; ja, Gud är förlåtande och barmhärtig.

Zamzam förlag

Kommentar

Den som uppmanas att utvandra kan hindras av de bekvämligheter han åtnjuter där han befinner sig och av farhågorna för att utvandringen kan leda till svårigheter och mödor. Gud svarar på detta med orden: Den som utvandrar för Guds sak ska finna många tillflyktsorter och överflöd på jorden. [al-Razi]

Och den som går ut ur sitt hus för att utvandra till Gud och Hans Sändebud men sedan nås av döden, hans belöning hos Gud är viss: Junda ibn Damra var en gammal och sjuk man från stammen Banu Layth. När han hörde versen om att utvandra för Guds sak sade han: ”Vid Gud, jag tänker inte tillbringa en enda natt till i Mecka. Ta mig härifrån!” De bar honom ut ur staden på en bår, men när de kom fram till al-Tanʿīm hann döden ikapp honom. Med sina sista krafter lyfte han sin högra hand, slog den mot sin vänstra och sade: ”Gud, den här är för Dig, och den här är för Ditt Sändebud. Jag avlägger den trohetsed som han avlade till Dig”, och sedan dog han. När nyheten nådde Profetens ﷺ följeslagare sade några av dem: ”Om han bara hade hunnit fram till Medina skulle hans belöning ha varit större och mer fullständig.” Men månggudadyrkarna hånskrattade och sade: ”Han nådde aldrig det han sökte”, varpå Gud uppenbarade: Och den som går ut ur sitt hus för att utvandra till Gud och Hans Sändebud men sedan nås av döden, hans belöning hos Gud är viss. Hans belöning hos Gud är viss: Gud har ålagt Sig Själv att belöna honom. [al-Baghawi]


Den som utvandrar för Guds sak ska finna många tillflyktsorter och överflöd på jorden, och den som går ut ur sitt hus för att utvandra till Gud och Hans Sändebud men sedan nås av döden, hans belöning hos Gud är viss: En sann utvandrare är den som flyr från sin lägre själ och sina lustar, och detta är bara möjligt om han fullständigt befriar sig från sin vilja. Den som söker Honom och dör innan han når fram, kommer ändå att tillåtas slå sig ner i Hans närhet. [al-Qushayri] 

Det har sagts att utvandringar är av två slag: en mindre och en större. Den mindre innebär att flytta kroppen från en förkastlig plats till en god, och den större innebär att föra själen ur dess vanor och själviska motiv till kunskapen om Gud och Hans rättigheter. [Ibn Ajiba]