وَقَالَتِ ٱمۡرَأَتُ فِرۡعَوۡنَ قُرَّتُ عَيۡنٖ لِّي وَلَكَۖ لَا تَقۡتُلُوهُ عَسَىٰٓ أَن يَنفَعَنَآ أَوۡ نَتَّخِذَهُۥ وَلَدٗا وَهُمۡ لَا يَشۡعُرُونَ٩

Faraos fru sade: "han skall göra mig och dig glädje. Döden honom icke. Tilläfventyrs medför han till oss lycka i huset, eller upptaga vi honom såsom eget barn." De visste ingenting (om Guds afsigter).

Och Faraos hustru sade: »Det är en ögonfägnad för både mig och dig; döden honom icke! Det kan hända, att han gör oss nytta, eller att vi upptaga honom som son«, utan att de märkte någonting.

Faraos hustru sade: "[Barnet kan bli] till glädje för mig och för dig. Låt ingen döda det! Han kan vara oss till nytta, ja, vi kan uppta honom som vår son!" Men de anade inte [vad framtiden bar i sitt sköte].

Och Pharaos hustru sade: detta barn är en ögonfägnad för mig och för dig, dräper honom ej: kanhända skall han blifva oss gagnelig, eller all vi ma upptaga honom såsom son; och de anade ej följden.