وَأَصۡبَحَ فُؤَادُ أُمِّ مُوسَىٰ فَٰرِغًاۖ إِن كَادَتۡ لَتُبۡدِي بِهِۦ لَوۡلَآ أَن رَّبَطۡنَا عَلَىٰ قَلۡبِهَا لِتَكُونَ مِنَ ٱلۡمُؤۡمِنِينَ١٠

Nästa morgon kände Mose moder sitt hjerta tomt, och hon skulle hafva förrådt honom, om vi icke hade stärkt hennes hjerta, så att hon skulle tro.

Och Moses moders hjärta greps av fasa; hon var sannerligen nära att röja honom, om vi ej styrkt hennes hjärta, för att hon skulle bliva en av de rättrogna.

Och Moses moder kände en gnagande tomhet i sitt hjärta och hon skulle säkert ha röjt vem han var om Vi inte hade gett henne kraft [att utstå prövningen] och stärkt henne i tron.

Och Moses moders hjerta upphörde att slå, föga fattades att hon ju upptäckt honoin, om vi ej stärkt hennes hjerta, att hon måtte blifva bland dem som trodde.