أَفَمَن وَعَدۡنَٰهُ وَعۡدًا حَسَنٗا فَهُوَ لَٰقِيهِ كَمَن مَّتَّعۡنَٰهُ مَتَٰعَ ٱلۡحَيَوٰةِ ٱلدُّنۡيَا ثُمَّ هُوَ يَوۡمَ ٱلۡقِيَٰمَةِ مِنَ ٱلۡمُحۡضَرِينَ٦١

Kan väl den, som vi gifvit ett härligt löfte, hvilket han går att få uppfyldt, jemföras med den, hvilken vi hafva beskärt jordiska njutningar, men som på uppståndelsedagen skall befinna sig ibland dem, som framkallas till straff?

Är väl den, som vi givit ett härligt löfte och som får det uppfyllt, lik den, som vi låta njuta av det jordiska livets vinning och som på uppståndelsens dag hör till dem, som överantvardas?

Kan den som Vi har lovat det [högsta] goda, ett löfte som han får se uppfyllt [vid uppståndelsen], jämföras med den som Vi har skänkt jordisk glädje men som på Uppståndelsens dag skall höra till dem som radas upp [för att straffas]?

Månne den vi gifvit ett skönt löfte, och som skall få det uppfyldt, skall vara liksom den vi låtit njuta det verldsliga lifvets goda, och sedan på uppståndelsens dag blifver bland dem som varda inställde i pinan.