فَجَآءَتۡهُ إِحۡدَىٰهُمَا تَمۡشِي عَلَى ٱسۡتِحۡيَآءٖ قَالَتۡ إِنَّ أَبِي يَدۡعُوكَ لِيَجۡزِيَكَ أَجۡرَ مَا سَقَيۡتَ لَنَاۚ فَلَمَّا جَآءَهُۥ وَقَصَّ عَلَيۡهِ ٱلۡقَصَصَ قَالَ لَا تَخَفۡۖ نَجَوۡتَ مِنَ ٱلۡقَوۡمِ ٱلظَّـٰلِمِينَ٢٥

Emellertid kom en af de båda flickorna, närmade sig honom blygt och sade: "min fader inbjuder dig, för att vedergälla dig för vattnandet." Då han hade kommit till honom och för honom berättat sin historia, sade denne: "var utan fruktan! du är frälst ifrån det syndiga folket."

Och den ena av de båda kvinnorna kom gående blygt till honom och sade: »Min fader kallar dig förvisso för att giva dig lönen för att du vattnade åt oss,« och när Mose kom till honom och berättade sin historia för honom, sade han: »Frukta ej! Du har blivit frälst från de orättfärdiga människorna.«

Strax därpå kom en av de två [unga kvinnorna] emot honom med skygga steg och sade: "Min fader ber dig komma till oss; han vill ge dig en belöning för att du vattnade [våra djur] åt oss." Och när [Moses] kom och berättade [sin] historia [för fadern], sade denne: "Oroa dig inte! Du har nu kommit ifrån dessa orättfärdiga människor."

Och den ena af de båda systrarne kom till honom, gående med blygsamhet; hon sade: i sanning kallar dig min fader, att han må gifva dig belöning, för det du vattnade åt oss vår hjord. Och då han anländt till honom, och berättat honom historien om sina händelser, sade han: du må ej frukta, du har undkommit ett orättfärdigt folk.