فَسَقَىٰ لَهُمَا ثُمَّ تَوَلَّىٰٓ إِلَى ٱلظِّلِّ فَقَالَ رَبِّ إِنِّي لِمَآ أَنزَلۡتَ إِلَيَّ مِنۡ خَيۡرٖ فَقِيرٞ٢٤

Han vattnade fåren åt dem, drog sig sedan till baka i skuggan och sade: "o min Herre! jag behöfver i sanning det goda, som du har nedsändt till mig."

Så vattnade han åt dem; sedan drog han sig tillbaka i skuggan och sade: »Herre, jag behöver förvisso det goda, som du nedsänder till mig.«

Och han vattnade [deras djur] åt dem. Därefter drog han sig undan till en skuggig plats [för att be] och han sade: "Herre! Jag är i stort behov av vad det än är av [Ditt] goda, som Du vill ge mig!"

Och han vattnade hjorden åt dem, sedan vände han tillbaka till skuggan, och sade: o, Herre! sannerligen är jag i behof af det goda Du nedsänder till mig.