فَأَصۡبَحَ فِي ٱلۡمَدِينَةِ خَآئِفٗا يَتَرَقَّبُ فَإِذَا ٱلَّذِي ٱسۡتَنصَرَهُۥ بِٱلۡأَمۡسِ يَسۡتَصۡرِخُهُۥۚ قَالَ لَهُۥ مُوسَىٰٓ إِنَّكَ لَغَوِيّٞ مُّبِينٞ١٨

Nästa morgon var han intagen af fruktan i staden och såg sig ängsligt omkring, och se! den man, som han i går hade bistått, ropade åter på hans hjelp. Moses sva- rade: "du är uppenbarligen stadd på villovägar."

Morgonen därpå såg han sig förskräckt omkring i staden, och se, den, som bett honom om hjälp dagen förut, anropade honom åter om bistånd, men Mose svarade honom: »Du är sannerligen en uppenbar narr.«

Följande morgon fann honom [vandrande] i staden, orolig och på sin vakt [mot varje fara]. Då hörde han plötsligt den som föregående dag hade begärt hans hjälp vädja till honom [på nytt]. Moses sade till honom: "Du är tydligen en av dem som brukar ställa till bråk!"

Och om morgonen säg han fruktande omkiig sig i staden, och se, den som fordrat hjelp af honom gårdagen, begärde ånyo hans bistånd. Mose sade till honom: du är sannerligen påtagligt vilsefarande.