۞وَحَرَّمۡنَا عَلَيۡهِ ٱلۡمَرَاضِعَ مِن قَبۡلُ فَقَالَتۡ هَلۡ أَدُلُّكُمۡ عَلَىٰٓ أَهۡلِ بَيۡتٖ يَكۡفُلُونَهُۥ لَكُمۡ وَهُمۡ لَهُۥ نَٰصِحُونَ١٢

Vi hade dessförinnan förbjudit honom, att dia ammor. Då kom systern och sade: "skall jag visa Eder en familj, som kan vårda och väl sköta honom åt Eder?"

Och vi höllo först ammorna fjärran från honom, men så sade hon: »Skall jag visa eder till en familj, som kan taga hand om honom åt eder och vill honom väl?«

Och Vi lät honom från första stund vägra att dia en amma och då sade [systern]: "Skall jag visa er till en familj som kan ta hand om honom för er räkning och ge honom kärlek och god vård?"

Och vi förnekade honom ammorna, förr än hans syster kom, då hon sade: skall jag visa eder till en slägt som skall uppföda honom åt eder, och blifva hans trogne vårdare?