لَّا تَجۡعَلُواْ دُعَآءَ ٱلرَّسُولِ بَيۡنَكُمۡ كَدُعَآءِ بَعۡضِكُم بَعۡضٗاۚ قَدۡ يَعۡلَمُ ٱللَّهُ ٱلَّذِينَ يَتَسَلَّلُونَ مِنكُمۡ لِوَاذٗاۚ فَلۡيَحۡذَرِ ٱلَّذِينَ يُخَالِفُونَ عَنۡ أَمۡرِهِۦٓ أَن تُصِيبَهُمۡ فِتۡنَةٌ أَوۡ يُصِيبَهُمۡ عَذَابٌ أَلِيمٌ٦٣

Då aposteln tillkallar Eder, så betrakten ej detta så, som när I kallen hvarandra. Gud känner dem af Eder, som i tysthet smyga sig bort. Må de, som sätta sig emot hans bud, taga sig till vara, att icke en pröfning skall träffa dem eller ett pinsamt straff.

Behandlen icke apostelns kallelse till eder som eder kallelse inbördes! Gud känner nog dem bland eder, som smyga sig undan för att finna någon tillflyktsort. Så må de, som sätta sig upp mot hans bud, taga sig i akt, att icke någon prövning drabbar dem eller ett plågsamt straff drabbar dem.

BESVARA inte Sändebudets kallelse, när han kallar på er, på samma sätt som ni besvarar kallelser som ni riktar till varandra. Gud vet vilka de bland er är som vill smyga sig bort under betäckning av andra. De som vill sätta sig emot hans befallningar bör ta sig i akt; de skall få utstå [hårda] prövningar [i denna värld] och ett plågsamt straff väntar dem [i nästa liv].

J mågen ej anse ibland eder apostelns kallan för detsamma som en kallan från den ene af eder till den andre 354). Gud känner dem ibland af någre ansågo sig orenade igenom att äta ihop med en sjuk eller lytt person; andre höllo för origtigt att äta i något annat hus än sitt eget; en del räknade det för synd att äta allena, och en annan del, tvertom, att äta i säll- skap med någon annan. Kommentatorerne säga, emedler- tid, att föreskriften nu ej gäller, utan hade afseende blott på Araberne unler Islams första uppkomst. Se Marracci & Sale. * Af hvilken allmän beskaffenhet som helst, religionsfest, bön, rådplägning, o. s. v. **) Att lemua sammankomsten. 354) Härmed kan förstås en uppmaning att göra mer afseende på en kallelse från profeten, än på en kallelse från någon annan person; eller en erinran, att det ej är detsamma da profeten anropar Gud, som då någon af de rättrogne fram- för till en förman en bön, hvilken ofta afslås; eller ock, en varning att ej kalla Mohammed vid hans blotta namn, eller bruka förtrolighet med honom, utan att alltid tilläg- ga en vördnadsfull benämning, t. ex. o, Guds apostel! eller, o, Guds profet! Så förklara kommentatorerne stycket. Se Marracci & Sale. 455 eder, hvilka smyga sig bort bakom hvandra. Men må de som sätta sig mot Hans befallning taga sig till vara, att ej ett olycksfall hemsöker dem i verl- den, eller ett plågsamt straff drabbar dem härefter.