۞وَأَقۡسَمُواْ بِٱللَّهِ جَهۡدَ أَيۡمَٰنِهِمۡ لَئِنۡ أَمَرۡتَهُمۡ لَيَخۡرُجُنَّۖ قُل لَّا تُقۡسِمُواْۖ طَاعَةٞ مَّعۡرُوفَةٌۚ إِنَّ ٱللَّهَ خَبِيرُۢ بِمَا تَعۡمَلُونَ٥٣

De hafva svurit vid Gud sin dyraste ed, att, om du befaller dem, de skola draga ut. Säg: "svärjen icke. Hvad som fordras af Eder är lydnad. Gud känner sannerligen hvad I gören."

Och de svärja sina dyraste eder vid Gud, att de sannerligen skola draga ut, om du befaller dem. Säg: »Svärjen icke! Det är tillbörligt att lyda. Gud är förvisso underkunnig om vad I gören.«

Och de svär sina högtidligaste eder vid Gud att de skall gå ut [i striden] om du befaller dem. Säg: "Svär inte! Visa hellre er lydnad [i handling]. Gud är underrättad om vad ni gör."

Säg: lyder Gud och lyder aposteln; men om J frånvänden eder, àligger honom blott hvad honom blifvit pålagdt, och eder hvad eder blifvit pålagdt; dock om J lyden honom, blifven J väg- ledde: och aposteln åligger icke annat än det of- fentliga predikandet.