أَوۡ كَظُلُمَٰتٖ فِي بَحۡرٖ لُّجِّيّٖ يَغۡشَىٰهُ مَوۡجٞ مِّن فَوۡقِهِۦ مَوۡجٞ مِّن فَوۡقِهِۦ سَحَابٞۚ ظُلُمَٰتُۢ بَعۡضُهَا فَوۡقَ بَعۡضٍ إِذَآ أَخۡرَجَ يَدَهُۥ لَمۡ يَكَدۡ يَرَىٰهَاۗ وَمَن لَّمۡ يَجۡعَلِ ٱللَّهُ لَهُۥ نُورٗا فَمَا لَهُۥ مِن نُّورٍ٤٠

Eller, de likna ett mörker på ett djupt haf, när våg öfver våg betäcker det, höljdt af moln. Det är mörker öfver mörker. Utsträcker man sin hand, så kan den knappast ses. Den som Gud ej ger ljus, han har ej ljus.

Eller ock som mörkret i ett djupt hav, som täckes av den ena böljan ovanpå den andra med molnen därovan, det är mörker på mörker. När någon sträcker fram handen, kan han knappast se den; ja, den Gud ej skaffar ljus har intet ljus.

[Vad de har gjort] kan också liknas vid det djupa mörkret i ett bottenlöst hav, ytterligare förmörkat av vågorna som svallar över varandra och molnmassorna ovanför; skikt på skikt av mörker [så tätt att den som] håller upp sin hand knappt kan se den. Nej, den [vars mörker] Gud inte lyser upp med [Sitt] ljus finner aldrig ljus!

Eller liksom mörkret i ett djupt haf hvil- ket bölja på bölja betäcker, öfver hvilket äro mol- nen: mörker det ena öfver det andra: då någon sträcker ut sin hand, ser han henne knappast. Och den till hvilken Gud ej gifver ljus, han skall ej få något ljus.