وَلَا يَأۡتَلِ أُوْلُواْ ٱلۡفَضۡلِ مِنكُمۡ وَٱلسَّعَةِ أَن يُؤۡتُوٓاْ أُوْلِي ٱلۡقُرۡبَىٰ وَٱلۡمَسَٰكِينَ وَٱلۡمُهَٰجِرِينَ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِۖ وَلۡيَعۡفُواْ وَلۡيَصۡفَحُوٓاْۗ أَلَا تُحِبُّونَ أَن يَغۡفِرَ ٱللَّهُ لَكُمۡۚ وَٱللَّهُ غَفُورٞ رَّحِيمٌ٢٢

Ej må de ibland Eder, som ega gods och medel, svärja, att de ej skola gifva något åt sine anförvandter, de fattige och dem, som utvandrat för Guds skull; utan må de förlåta och öfverse. Önsken I icke, att Gud förlåter Eder? Gud är förlåtande, barmhertig.

De bland eder, som äga rikedom och överflöd, må ej svära att icke giva något åt sina anförvanter, de fattiga och dem, som utvandrat för Guds sak, utan hava undseende och fördragsamhet. Önsken I ej, att Gud skall förlåta eder? Ja, Gud är överseende och barmhärtig.

De av er som åtnjuter en gynnad ställning och lever i välstånd får aldrig vägra att hjälpa sina närmaste och de nödställda och dem som övergett ondskans rike för Guds sak; [har dessa begått fel] skall de förlåta dem och glömma. Eller önskar ni inte att Gud skall ge er Sin förlåtelse? Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

De som äga öfverflöd och förmåga ibland eder, må ej försvärja, att begåfva anförvandter och fattige, och dem som öfvergifvit sina hem för Guds sak; utan må de vara medlidsamme, och förlåta: önsken J ej att Gud må förlåta eder 345)? Gud är benägen att öfverse, barmhertig.