إِذۡ تَلَقَّوۡنَهُۥ بِأَلۡسِنَتِكُمۡ وَتَقُولُونَ بِأَفۡوَاهِكُم مَّا لَيۡسَ لَكُم بِهِۦ عِلۡمٞ وَتَحۡسَبُونَهُۥ هَيِّنٗا وَهُوَ عِندَ ٱللَّهِ عَظِيمٞ١٥

då I yttraden med edra tungor och talade med edre läppar det, hvarom I icke hade någon kunskap. I ansågen det för en obetydlig sak, men inför Gud var det vigtigt.

då I förden det på tungan och med egen mun yttraden sådant, varom I icke haden någon kunskap, och tyckten, att det var en småsak, ehuru det var förskräckligt inför Gud.

då ni tar upp på era tungor och för vidare med era munnar sådant som ni inte vet något om; ni anser det vara obetydligheter, men inför Gud är det allvarliga ting.

Hvarföre, då J hörden det, saden J icke: det höfves oss ej att tala om detta; prisad vare Gud! detta är en stor lögn.