لَّوۡلَآ إِذۡ سَمِعۡتُمُوهُ ظَنَّ ٱلۡمُؤۡمِنُونَ وَٱلۡمُؤۡمِنَٰتُ بِأَنفُسِهِمۡ خَيۡرٗا وَقَالُواْ هَٰذَآ إِفۡكٞ مُّبِينٞ١٢

Hvarföre hafven I, troende männer och qvinnor, då I hörden det, ej tänkt godt om eder nästa och sagt: "detta är en uppenbar lögn?"

Varför tydde ej de rättrogna, både män och kvinnor, allt till det bästa, då I hörden det? Och varför sade de ej: »Detta är uppenbar lögnaktighet?«

Alla troende män och kvinnor borde - då de hör sådant [tal] - tro det bästa om varandra och säga: "Detta är en uppenbar lögn."

Hvarföre, då J hörden det *), dömde ej de rättrogne män och qvinnor inom sig sjelfve till det bästa, och sade: detta är en påtaglig lögn? 343) Denna och följande verser hafva afseende på en händelse som inträffade med profetens hustru Ayescha, dotter af Abubekr. Följagtig på ett af hans krigståg, hade hon, vid en halt, blifvit efterlemnad, då hären om natten satte sig i rörelse. I hopp att blifva eftersänd när hon saknades, satte hon sig vid vägen, och insomnade der. I denna be- lägenhet upptäcktes hon af en ung krigare, vid namn Saf- van, och då han igenkänt hvem det var, satte han henne upp på sin egen kamel, och återförde henne sjelf till hä- ren. Ayeschas frånvaro, och återkomst i sådant sällskap. gåfvo Mohammeds fiender anledning svärta hennes rygte. Hon anklagades öppet att hafva haft ett kärleksäfventyr med sin unge ledsagare. Mohammed sjelf viste ej rätt hvad han skulle tänka i början, men slutligen öfvertygades han af sin 15-åriga hustrus vältalighet, och som synes af texten, himmelen sjelf åtog sig att rena hennes rygte. Se den hist. Inledn., Abu'l'feda, Sale, m. fl. 344) Dessa ord äro ställde till profeten sjelf, och till Abubekr, Ayescha och Safvan, de personer, hvilka det falska rygtet rörde; emedan, utom deras lön i ett annat lif, Gud gjort dem den hedern, att i sjelfva Koran rena deras rygte. Sale, enl. Al Beidawi. *) Nemligen det som sades om Ayescha. 445