وَلَتَجِدَنَّهُمۡ أَحۡرَصَ ٱلنَّاسِ عَلَىٰ حَيَوٰةٖ وَمِنَ ٱلَّذِينَ أَشۡرَكُواْۚ يَوَدُّ أَحَدُهُمۡ لَوۡ يُعَمَّرُ أَلۡفَ سَنَةٖ وَمَا هُوَ بِمُزَحۡزِحِهِۦ مِنَ ٱلۡعَذَابِ أَن يُعَمَّرَۗ وَٱللَّهُ بَصِيرُۢ بِمَا يَعۡمَلُونَ٩٦

Du skall tvertom finna dem af alla menniskor de begärligaste efter lif, ja mera än hedningarne. En af dem skulle önska, att han finge lefva tusen år. Dock kunde ej lifvets för- längande undandraga honom ifrån straffet, ty Gud ser hvad de göra.

— Tornberg

Och du skall sannerligen finna dem mer fästa vid livet än andra människor, ja, mer än de, som sätta andra vid Guds sida. Mången bland dem skulle önska, att han finge leva i tusen år, men icke kunde det befria honom från straffet, att livet förlängdes, ty Gud ser vad de göra.

— Zetterstéen

Säkert finner du att de hänger fast vid livet mer envist än någon annan, ja, mer än de som sätter medhjälpare vid Guds sida. Var och en av dem skulle vilja leva i tusen år, men hur långt hans liv än blir, undgår han inte straffet - Gud ser vad de gör.

— Bernström

Och du skall finna att dessa menniskor äro de, hvilka begärligast äro fästade vid lifvet, mer än de som bedrifva afguderi: mången ibland dem skulle glädjas, om hans lefnad förlängdes till tusen år. Men icke skall det aflägsna honom från straffet, att lifstiden förlänges; och Gud ser hvad de göra.

— Crusenstolpe

Och du ska finna att de är mer fästa vid livet än andra människor, ja, mer än de som sätter medhjälpare vid Guds sida. Många bland dem skulle önska att de fick leva i tusen år, men att livet förlängdes skulle ändå inte befria dem från straffet. Gud ser vad de gör.

— Zamzam förlag

Kommentar

Ja, mer än de som sätter medhjälpare vid Guds sida: Månggudadyrkarna nämns specifikt i sammanhanget eftersom dessa, i det förislamiska Arabien, inte trodde på det tillkommande livet, och därför, naturligt nog, betraktade detta liv som sitt paradis. Att människor som fått en Skrift från Gud, och som faktiskt tror att människan kommer att belönas och straffas i det kommande livet, hyser samma eller ännu större kärlek till detta jordiska liv, är därför klandervärt. Hur kommer det sig då att de hyser större kärlek för det här livet än månggudadyrkarna? Detta beror på att de vet att de oundvikligen kommer att hamna i Elden, medan månggudadyrkarna inte är medvetna om det. [al-Razi]

Versen antyder att kärleken till livet har sitt ursprung i att man glömmer Gud. Ju allvarligare glömskan är desto större blir begäret att leva kvar. Aisha, må Gud vara nöjd med henne, har sagt att Guds Sändebud ﷺ sade: “Den som längtar efter att möta Gud, längtar Gud också efter att möta, och den som avskyr att möta Gud avskyr Gud också att möta.” Aisha frågade: “Guds Sändebud, menar du att avsky döden? Alla avskyr vi nämligen döden.” Han svarade: “Nej, det är inte så [jag menar]. När den troende ges glada budskap om Guds barmhärtighet, förnöjsamhet och Paradis längtar han efter att möta Gud varpå Gud längtar efter att möta honom. När den otrogne ges budskap om Guds straff och ogillande avskyr han att möta Gud och Gud avskyr att möta honom.” [Najm al-Din al-Kubra]