ثُمَّ قَسَتۡ قُلُوبُكُم مِّنۢ بَعۡدِ ذَٰلِكَ فَهِيَ كَٱلۡحِجَارَةِ أَوۡ أَشَدُّ قَسۡوَةٗۚ وَإِنَّ مِنَ ٱلۡحِجَارَةِ لَمَا يَتَفَجَّرُ مِنۡهُ ٱلۡأَنۡهَٰرُۚ وَإِنَّ مِنۡهَا لَمَا يَشَّقَّقُ فَيَخۡرُجُ مِنۡهُ ٱلۡمَآءُۚ وَإِنَّ مِنۡهَا لَمَا يَهۡبِطُ مِنۡ خَشۡيَةِ ٱللَّهِۗ وَمَا ٱللَّهُ بِغَٰفِلٍ عَمَّا تَعۡمَلُونَ٧٤

Men efter detta under förhärdades edra hjertan och vordo såsom sten eller ännu hårdare. Bland stenarne finnas dock sådane, ur hvilka strömmar frambryta, andre, ur hvilka, när de krossas, vatten framkommer, och åter andre, som nedfalla ifrån höjden, af lydnad för Guds bud. (Edra hjertan deremot äro känslolösa). Men Gud ger nog akt på edra handlingar.

— Tornberg

Efter detta förhärdades edra hjärtan och blevo som sten eller ännu hårdare. Ty bland stenarne finnas sannerligen sådana, från vilka bäckar brusa fram, sådana, som rämna, så att vatten kommer ut därifrån, och sådana, som störta ned av rädsla för Gud, ty Gud är icke likgiltig för vad I gören.

— Zetterstéen

Efter [allt] detta förhärdades era hjärtan och blev som stenar - hårdare än stenar. Det finns klippor som låter källådror springa fram och klippor som, när de rämnar, lösgör vatten. Och det finns klippor som störtar i djupet i bävan inför Gud. Gud förbiser ingenting av vad ni gör.

— Bernström

Sedan hafva edra hjertan blifvit förhädade efter detta under, och de äro liksom stenarne, eller än hårdare. Ty ibland stenarne finnas, sannerligen, några från hvilkas strömmar frusa ut; och ibland dem sådana som remna, och vatten kommer ut derifrån; och ibland dem de som störta ned af bäfvan för Gud: men Gud är icke likgiltig för det J gören.

— Crusenstolpe

Efter detta förhärdades era hjärtan och blev som stenar eller ännu hårdare. Bland stenarna finns nämligen sådana, som låter floder forsa fram, sådana som spricker så att vatten tränger ut, och sådana som störtar ner av rädsla för Gud. Och Gud är inte likgiltig för vad ni gör.

— Zamzam förlag

Kommentar

Efter detta: Det vill säga, efter att den mördade mannen väckts till liv, eller efter uppräkningen av alla tecken. [al-Baydawi]

Förhärdades era hjärtan: Hjärtat kan i vanliga fall påverkas av annat, men när det förhärdas och blir hårt som sten kan det varken låta sig förmanas eller påverkas av de tecken som omger det. [al-Razi]

Bland stenarna finns nämligen sådana: Vissa stenar påverkas av sin miljö, eftersom det finns sådana som låter floder forsa fram, sådana som spricker så att vatten tränger ut igenom dem, och sådana som böjer sig för Guds vilja och störtar ner från bergens toppar. Men dessa människor har hjärtan som inte påverkas av något och Guds föreskrifter gör inget intryck på dem. [al-Baydawi]

Syndarens hjärta blir hårdare och hårdare. Det blir till och med hårdare än sten. Vi tror inte att det finns någonting hårdare än sten i naturen, men det finns stenar som gråter frivilligt, på samma sätt som hjärtan som frivilligt vänder sig till Gud fyllda av ånger; sådana är de stenar ur vilka floder forsar fram. Det finns också stenar som behöver spräckas eller sprängas sönder, och under dem finner man stora mängder vatten, såsom det förhåller sig med källor begravda under stenig mark. Sådana är de hjärtan som inte är lika finstämda, men som ändå rörs till tårar när stora svårigheter och motgångar inbjuder dem att reflektera över livets stora frågor. [Abdullah Yusuf Ali]

Enligt en tolkning representerar de olika stenarna tre slags människor: de som gråter mycket, de som gråter lite och de som gråter inombords. Profeten ﷺ sade: ”Tala inte mycket utan att nämna Gud. Att tala mycket utan att nämna Gud leder nämligen till att hjärtat förhärdas, och av alla människor är den som har ett förhärdat hjärta mest avlägsen från Gud.” I en annan hadith sägs det: ”Dessa fyra tyder på förtappelse: ett torrt öga, ett förhärdat hjärta, förhoppningar som sträcker sig långt fram i tiden och girig strävan efter det jordiska.” [Ibn Kathir]