۞وَإِذِ ٱسۡتَسۡقَىٰ مُوسَىٰ لِقَوۡمِهِۦ فَقُلۡنَا ٱضۡرِب بِّعَصَاكَ ٱلۡحَجَرَۖ فَٱنفَجَرَتۡ مِنۡهُ ٱثۡنَتَا عَشۡرَةَ عَيۡنٗاۖ قَدۡ عَلِمَ كُلُّ أُنَاسٖ مَّشۡرَبَهُمۡۖ كُلُواْ وَٱشۡرَبُواْ مِن رِّزۡقِ ٱللَّهِ وَلَا تَعۡثَوۡاْ فِي ٱلۡأَرۡضِ مُفۡسِدِينَ٦٠

Moses bad, såsom I veten, om vatten åt sitt folk och vi svarade då: "slå med din staf på stenen," och så framqvälde ur den tolf källsprång. Hvarje stam visste sitt dryckesställe. Vi sade: "äten och dricken af Guds håfvor och framhärden ej i edra missgerningar på jorden."

— Tornberg

Än när Mose bad om dryck åt sitt folk och vi sade: »Slå med din stav på stenen!« och tolv källor kvällde fram ur den, så att alla människor visste, var de kunde dricka! »Äten och dricken av Guds håvor och synden ej genom att anstifta ofärd på jorden!«

— Zetterstéen

Och [minns] att Moses bad om vatten för sitt folk och Vi sade: "Slå med din stav på klippan!" - och då vällde tolv källor fram ur den, så att var och en visste var han skulle dricka. [Och Moses sade:] "Ät och drick av det som Gud har gett er för ert uppehälle, men sprid inte sedefördärv och annat ont på jorden."

— Bernström

Och då Mose begärde dryck åt sitt folk, och vi sade: slå i klippan med din staf; och tolf källor frusade ut derifrån: då kände alla menniskor sina vattnings-ställen. Äter och dricker af det goda Gud beskär, och åstadkommer ej förderf på jorden, igenom att begå elakheter.

— Crusenstolpe

Och när Moses bad om dryck åt sitt folk och Vi sade: »Slå med din stav på stenen!« varpå tolv källor flödade fram ur den, så att alla människor visste var de kunde dricka. »Ät och drick av Guds gåvor men stifta inte ofärd och sprid inte fördärv på jorden.«

— Zamzam förlag

Kommentar

Detta är den nionde välgärningen. De befann sig i öknen och vände sig till Moses för att han skulle be Gud om vatten. När han slog med sin stav på en sten flödade tolv källor fram, en för var och en av de tolv stammarna. [al-Baghawi]

Denna berättelse kan förstås som en liknelse. Människorna muttrar och klagar när de vandrar fram genom livets öken och bland dess klippor. Men de kommer inte att lämnas törstande eller svultna på andligt liv. Guds Sändebud kan tillhandahålla rikliga mängder andlig kost, även från ogynnsamma ting, som livets hårda klippor. [Abdullah Yusuf Ali]