ثُمَّ عَفَوۡنَا عَنكُم مِّنۢ بَعۡدِ ذَٰلِكَ لَعَلَّكُمۡ تَشۡكُرُونَ٥٢
Sedan förläto vi Eder efter denna missgerning, så att I skullen vara tacksamme.
Efter detta hade vi undseende med eder, för den händelse I månden bliva tacksamma.
Men ändå efterskänkte Vi därefter er skuld, så att ni [borde ha] känt tacksamhet.
Sedan gåfvo vi eder tillgift efter detta, på det att J måtten blifva tacksamme.
Efter detta hade Vi överseende med er, för att ni skulle visa tacksamhet.
Kommentar
Detta är den tredje välgärningen. Vi utplånade era synder för att ni skulle tacka Mig. Det har sagts att ”tacksamhet” är att lyda Gud med kroppens alla delar, när man är i andras sällskap såväl som när man är ensam. al-Hasan sade: ”Man tackar för Guds nådegåvor genom att nämna dem. Gud, den Upphöjde, säger: Och om din Herres välsignelser ska du berätta! [K. 93:11]. al-Fudayl sade: ”Tacksamhet för var och en av Guds nådegåvor innebär att inte synda mot Gud när man givits en gåva.” Det har också sagts att sann tacksamhet är kunskapen om att man är oförmögen att visa tacksamhet. Det har berättats att Moses, må Guds frid vara med honom, sade: ”Gud, Du har överöst mig med gåvor och uppmanat mig att vara tacksam, men till och med min tacksamhet mot Dig är en gåva från Dig!” Gud, den Upphöjde, sade då: ”Moses, du har nu lärt dig sådant som inte kan överträffas av någon annan kunskap. Att Min tjänare är medveten om att allt gott kommer från Mig är tillräckligt för Mig.” [al-Baghawi]
Tacksamhet är av tre slag: i tal, handling och tillstånd. Att vara tacksam i tal innebär att föra Guds gåvor på tal när man samtalar med sig själv, att tala öppet om dem när man samtalar med andra och att nämna dem i ett tillstånd av hjälplöshet när man talar med sin Herre. Gud säger: Och om din Herres välsignelser ska du berätta! [K. 93:11] Och Profeten ﷺ sade: ”Att berätta om Guds välgärningar är tacksamhet.” Tacksamhet i handling innebär att vara medveten om att lydnad är en gåva från Gud och att inte använda Guds gåvor för att synda. Ett tillstånd av tacksamhet infinner sig när Givaren manifesterar sig som den Erkännsamme (al-Shakūr) i de djupaste skrymslena av tjänarens hjärta (al-sirr) så att han inte ser någon annan än Givaren i gåvorna och den Erkännsamme i sin tacksamhet. [Najm al-Din al-Kubra]