وَإِذۡ نَجَّيۡنَٰكُم مِّنۡ ءَالِ فِرۡعَوۡنَ يَسُومُونَكُمۡ سُوٓءَ ٱلۡعَذَابِ يُذَبِّحُونَ أَبۡنَآءَكُمۡ وَيَسۡتَحۡيُونَ نِسَآءَكُمۡۚ وَفِي ذَٰلِكُم بَلَآءٞ مِّن رَّبِّكُمۡ عَظِيمٞ٤٩

Vi hafva ju räddat Eder ifrån Faraos folk, som pålade Eder den värsta plåga, när de slogo i hjel edra söner och läto edra flickebarn lefva. I detta var en svår pröfning för Eder, sänd ifrån eder Herre.

— Tornberg

Än när vi frälste eder från Faraos folk, som pålade eder det värsta straff, dräpte edra söner och läto edra kvinnor leva! Detta innebar en förskräcklig prövning från eder Herre.

— Zetterstéen

Och [minns] att Vi befriade er från Faraos män, som tillfogade er svåra lidanden, dödade era söner och [enbart] skonade era kvinnor - detta var en tung prövning som er Herre lade på er -

— Bernström

Och kommer ihåg då vi frälsade eder från Pharaos folk, som bragte öfver eder förtryckets elände, som dräpte edra söner, och läto blifva vid lif edra döttrar: uti detta var en stor pröfning från eder Herra.

— Crusenstolpe

Och när Vi räddade er från Faraos folk. De ålade er det mest avskyvärda av straff, dödade era söner och lät era kvinnor leva. Detta innebar en förskräcklig prövning från er Herre.

— Zamzam förlag

Kommentar

Och: Detta är en fortsättning på vers 47, det vill säga: Och [kom ihåg] när vi räddade er... Detta gäller även för många av de efterföljande verserna som inleds med orden ”Och när...”. Detta är den första välgärningen av tio som nämns i följande verser.

Dödade era söner: Farao drömde att det, bland Israels barn, skulle födas en pojke som skulle ta kungadömet från honom, och beordrade därför att alla nyfödda pojkar skulle dödas men att flickorna skulle skonas. Hans ansträngningar kunde dock inte påverka ödet. Orden förskräcklig prövning kan också tolkas som ”en stor nåd” om det refererar tillbaka till att Gud sände Moses till dem för att rädda dem. Ordet balā’ betyder nämligen ”prövning”, men Guds prövningar kan manifestera sig som svårigheter såväl som gåvor. Versen antyder att det goda eller onda som kommer en tjänare till del är en prövning från Gud, den Upphöjde, och att tjänaren bör vara tacksam för det som skänker honom glädje och tålmodigt uthärda det som vållar honom smärta. [al-Baydawi]