يَٰبَنِيٓ إِسۡرَـٰٓءِيلَ ٱذۡكُرُواْ نِعۡمَتِيَ ٱلَّتِيٓ أَنۡعَمۡتُ عَلَيۡكُمۡ وَأَوۡفُواْ بِعَهۡدِيٓ أُوفِ بِعَهۡدِكُمۡ وَإِيَّـٰيَ فَٱرۡهَبُونِ٤٠

O Israels barn! kommen ihåg den nåd, som jag har bevisat Eder, och hållen hvad I hafven lofvat mig, så skall jag hålla hvad jag har lofvat Eder, ty för mig skolen I rädas.

— Tornberg

Israels barn, kommen ihåg min nåd, som jag bevisat eder, och uppfyllen avtalet med mig, så skall jag uppfylla avtalet med eder! För mig skolen I bäva;

— Zetterstéen

ISRAELITER! Minns Mina välgärningar mot er och uppfyll ert löfte till mig, så skall Jag uppfylla Mitt löfte till er. Och stå i bävan inför Mig!

— Bernström

O, Isracls barn, kommer ihåg mina välgerningar, med hvilka jag benådat eder, och uppfyller förbundet med mig, skall jag uppfylla förbundet med eder; och mig, mig skolen J vörda.

— Crusenstolpe

Israels barn, kom ihåg de välgärningar Jag har visat er, och uppfyll avtalet med Mig, så ska Jag uppfylla avtalet med er. Och stå i bävan inför Mig!

— Zamzam förlag

Kommentar

Israels barn: Det vill säga, Jakobs barn. Ordet ibn, son, är en avledning av binā’, byggnad, eftersom sonen betraktas som faderns bygge. Kom ihåg de välgärningar Jag har visat er: Genom att reflektera över dem och visa tacksamhet. Han tilltalar dem och påminner dem om de gåvor Han givit specifikt till dem, eftersom människan har en naturlig benägenhet att drabbas av avund som driver henne till att vara otacksam och missnöjd. Men när hon ser vad Gud har givit henne drivs hon av kärleken till gåvorna till att vara belåten och tacksam. Det har också sagts att välgärningarna här syftar på att Gud räddade deras förfäder från Farao, från att drunkna, och att Han förlät dem när de hade dyrkat kalven och att Han lät dem leva under samma tidsperiod som Muhammed. Uppfyll avtalet med Mig: Genom tro och hörsamhet. Så Ska Jag uppfylla avtalet med er: Genom att belöna er. Bävan: Rädsla förenad med varsamhet. [al-Baydawi]

När Gud tilltalar en specifik grupp tolkas det, av dem som förstår Gud, som att talet är riktat till alla som hör det. När en kung förebrår en grupp människor inför en skara åhörare ska det nämligen förstås som en varning för alla som hör förmaningen. [Ibn Ajiba]