ءَامَنَ ٱلرَّسُولُ بِمَآ أُنزِلَ إِلَيۡهِ مِن رَّبِّهِۦ وَٱلۡمُؤۡمِنُونَۚ كُلٌّ ءَامَنَ بِٱللَّهِ وَمَلَـٰٓئِكَتِهِۦ وَكُتُبِهِۦ وَرُسُلِهِۦ لَا نُفَرِّقُ بَيۡنَ أَحَدٖ مِّن رُّسُلِهِۦۚ وَقَالُواْ سَمِعۡنَا وَأَطَعۡنَاۖ غُفۡرَانَكَ رَبَّنَا وَإِلَيۡكَ ٱلۡمَصِيرُ٢٨٥
Aposteln (Muhammed) tror på de uppenbarelser, som nedsändts till honom ifrån hans Herre, och sammalunda äfven de troende — de tro alle på Gud, på Hans änglar, på Hans böcker och på Hans sändebud, och göra icke någon skilnad emellan någon af desamme. De troende säga: "vi höra på dig, o Herre! och lyda samt bedja dig om förlåtelse för synderna; ty till dig förer vägen (ingen kan undkomma dig).
Aposteln tror på det, som nedsänts till honom från hans Herre, så ock de rättrogna; var och en tror på Gud, hans änglar, hans skrifter och hans apostlar: »Vi göra ingen skillnad på någon av hans apostlar.« De säga: »Vi höra och lyda. Förlåtelse, o Herre! Ja, hos dig är målet.«
SÄNDEBUDET tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Gud och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud - utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud - och de säger: "Vi hör och vi lyder. Herre, [ge oss] Din förlåtelse; Du är målet för vår färd!"
Aposteln tror på det som blifvit nedsändt till honom från hans Herra, äfvenså de rättrrogne: hvar och en tror på Gud och Hans englar och Hans sändebud: vi göra icke skillnad emellan något af Hans sändebud. Och de säga: vi höra och vi lyda; Din tillgift, o, Herre! hos Dig är det bestämda målet.
Sändebudet tror på det som uppenbarats för honom från hans Herre, så också de som är troende; var och en tror på Gud, Hans Änglar, Hans Skrifter och Hans Sändebud: »Vi gör ingen skillnad på någon av Hans Sändebud.« De säger: »Vi hör och lyder. Ge oss Din förlåtelse, Herre! Du är målet för vår färd.«
Kommentar
Suran inleds med att Gud prisar de gudfruktiga som tror på det fördolda, förrättar bönen och ger av det som Gud har givit dem. Här i slutet på suran framgår det att de som prisades i surans inledning var Muhammeds ﷺ samfund. Han, den Upphöjde, säger här: Var och en tror på Gud, Hans Änglar, Hans Skrifter och Hans Sändebud: »Vi gör ingen skillnad på någon av Hans Sändebud.« och det är dessa som avses med orden: Dem, som tror på det fördolda. [K. 2:3] Här säger Han: De säger: Vi hör och lyder, och det syftar på dem som inledningsvis beskrevs med orden: förrättar bönen och delar med sig av det Vi givit dem [K. 2:3] Här säger de: Ge oss Din förlåtelse, Herre! Du är målet för vår färd, och detta är vad som avses med orden: och är förvissade om det tillkommande livet. [K. 2:4] I versen som följer talar Gud om att de ödmjukar sig inför sin Herre och säger: Herre, straffa oss inte om vi glömmer eller begår misstag, och så vidare fram till slutet på suran, och det motsvarar: Dessa har vägletts av sin Herre; ja, för dessa ska det gå väl. [K. 2:4] [al-Razi]