لَا يُكَلِّفُ ٱللَّهُ نَفۡسًا إِلَّا وُسۡعَهَاۚ لَهَا مَا كَسَبَتۡ وَعَلَيۡهَا مَا ٱكۡتَسَبَتۡۗ رَبَّنَا لَا تُؤَاخِذۡنَآ إِن نَّسِينَآ أَوۡ أَخۡطَأۡنَاۚ رَبَّنَا وَلَا تَحۡمِلۡ عَلَيۡنَآ إِصۡرٗا كَمَا حَمَلۡتَهُۥ عَلَى ٱلَّذِينَ مِن قَبۡلِنَاۚ رَبَّنَا وَلَا تُحَمِّلۡنَا مَا لَا طَاقَةَ لَنَا بِهِۦۖ وَٱعۡفُ عَنَّا وَٱغۡفِرۡ لَنَا وَٱرۡحَمۡنَآۚ أَنتَ مَوۡلَىٰنَا فَٱنصُرۡنَا عَلَى ٱلۡقَوۡمِ ٱلۡكَٰفِرِينَ٢٨٦

Gud tvingar ingen själ över förmågan: Det vill säga, Han ålägger henne inte att göra något som hon inte har förmåga att utföra. Vad hon verkat är för henne: Det goda hon har gjort är till hennes fördel. Och vad hon förverkat emot henne: Det onda hon har gjort är till hennes nackdel. Hon gagnas inte av andra människors lydnad och skadas inte heller av andras trots. Herre, straffa oss inte om vi glömmer eller begår misstag: Det vill säga, straffa oss inte för likgiltighet eller oaktsamhet som lett till glömska och misstag; alternativt, straffa oss inte för att vi glömt något eller begått misstag, eftersom synder är som gift, och gift är skadligt, även om det intas av misstag. Men Gud, den Upphöjde, har lovat att ha överseende med tjänarnas misstag och glömska. Guds Sändebud ﷺ har sagt: ”Gud har överseende med misstag, glömska och sådant som människorna i mitt samfund har tvingats att göra.” Lägg inte på oss en sådan börda: Iṣr är en tung börda som tynger ned och håller något kvar mot marken, och syftar här på svåra förpliktelser. Som Du lagt på dem som levde före oss: De förpliktelser som ålades dem som levde före oss, som att be femtio böner om dagen eller att ge en fjärdedel av alla tillgångar i zakat. Men det kan också syfta på de prövningar och svårigheter som drabbade dem som levde före oss. Herre, tvinga oss inte att bära vad vi inte äger krafter till: Såsom olyckor och straff, eller förpliktelser som överstiger den mänskliga förmågan. Ha överseende med oss: Utplåna våra synder. Förlåt oss: Dölj våra fel och brister och avslöja oss inte genom att straffa oss. Förbarma Dig över oss: Var vänlig mot oss. [al-Baydawi]

Lägg inte på oss en sådan börda: Det vill säga, ålägg oss inte att utföra handlingar som vi inte mäktar med. Det har också sagts att det är starka begär eller kärlek som avses här.⁽¹⁾ [al-Baghawi]

Profeten ﷺ sade: “De två sista verserna av suran al-Baqara är tillräckliga för den som läser dem under natten.”⁽²⁾ [Bukhari & Muslim]­­­­­­­

Den som befinner sig i nöd, har ett behov som han inte kan tillgodose eller har drabbas av motgångar eller katastrofer ska vända sig till Gud, kasta sig i Hans händer och vara förvissad om att Han har makt över allt. Den som gör så kommer att finna att Gud inte förvägrar honom hjälp eller stöd, och att Han antingen kommer att lätta hans börda eller ge honom kraft att bära den. När följeslagarna, må Gud vara nöjd med dem, upplevde att det var för svårt att ställas till svars för sina tankar underkastade de sig Guds påbud, varpå Han lättade deras börda.⁽³⁾ Den som vänder sig till Gud under alla omständigheter får också sina behov tillgodosedda av Gud. Herre, tvinga oss inte att bära vad vi inte äger krafter till: Det har sagts att det är kärleken till Gud som avses. En tjänare bör därför inte be om mer kärlek till Gud än han har kraft att bära. En man vände sig till Moses, frid vare med honom, och bad honom att Gud skulle fylla hans hjärta med kärlek till Honom, men när Moses bad Gud om detta förlorade mannen förståndet, slet sönder sina kläder och gick under. Moses frågade Gud om detta och Han svarade: ”Tusen män har bett Mig om det som den här mannen bad om. Jag tog en liten del av kärleken och fördelade den jämnt mellan dessa tusen män, och det var den delen som ledde till hans undergång. [Ibn Ajiba]

1. (1) Det vill säga, låt oss inte övermannas av starka begär eller häftig kärlek, ö.a.
2. (2) al-Nawawi skriver: Det har sagts att dessa verser skyddar läsaren mot allt ont under natten, och det har också sagts att de besparar honom från att be nattbönen, ö.a.
3. (3) Detta resonemang bygger på en annan tolkning av vers 284 som gör gällande att Gud höll människan ansvarig för alla sorters tankar. När följeslagarna förtvivlat vände sig till Profeten ﷺ uppenbarades verserna 285–286 och Gud underlättade deras börda, ö.a.